Sigrids Resor

Jag har just kommit hem från en trevlig avslutningsfest eller vad man ska säga i Strasbourg. Det var lugnt och trevligt, vi var fem personer som träffades på en sushirestaurang med jättegod mat. Efter det så gick vi till en utebar och drack ett glas och sen åt vi en glass och åkte hem. Det är jättevarmt här och jag är glad över att det inte blev senare för jag måste jobba hårt imorgon^^

Det är dags nu, jag ska inte gömma mig längre, jag ska ut ur en garderob (inte garderoben, en garderob). Jag har en dålig vana, en frestelse, och den heter bring it on. För er som inte vet, så är bring it on filmerna helt enkelt filmer som handlar om cheerleading. Förutom det så har de hittills fem filmerna inget gemensamt. Jag gillar inte Amerika, jag gillar inte intoleransen, okunnigheten och livsstilen. Men jag älskar cheerleading. Jag har nördat mig igenom alla fem bring it on filmer och jag älskar dem. Jag skäms för det, men det är sanningen. Man kan tycka att det vore lite att gilla med filmer som handlar om blonda, dumma amerikanskor som hoppar runt och skriker saker väldigt högt, och visst en stor del av dem är bara dumheter. Storyn är helt dum i huvudet, även om första filmen är marginellt bättre än de andra, så ser man hur slutet kommer att bli ungefär tio minuter in i filmen och även den första filmen är otroligt förutsägbar. Karaktärerna är lika stereotypa och tråkiga som i vilken annan amerikansk film som hest och alla filmer börjar också på samma sätt, med en dröm.

Så varför gillar jag ändå dessa filmer? Det finns flera orsaker:

Tjejerna äger. Det är tjejerna som bestämmer allt, tar beslut, leder och ser till att alla gör de dem ska. Oavsett om de är trevliga eller bitchiga så är de dem som gör grejerna, som för storyn vidare. Alla squadarna (swenglish ftw!) har ungefär hälften tjejer hälften killar, men killarna får otroligt lite speltid och då bara för att antingen ge lite comic relief, vara bögar, så att någon kan lyfta tjejerna eller att vara någon att bli kär i. För det ända killarna är till för är i stort sett så att tjejerna kan bli kära i dem. Alla filmerna handlar delvis om att tjejen blir kär i en helt annorlunda kille (annan etnicitet, annan stil, annan squad etc.), men killarna gör i stort sett ingenting. De tar den menlösa rollen som tjejer oftast får ta och blir nån sorts amerikansak tsundere. I bring it on-fight to the finish som är den senaste filmen så är det bara fem killar som får några repliker alls. En kille som tjejen blir kär i, en kille som hennes mamma gifter sig med, två killar från skolan och rektorn. De sita har typ tre repliker och förekommer i en scen. Det är allt, och jag älskar det. Missförstå mig rätt, jag är inte den sortens feminist som tycker att alla män är svin och ska stå för alla brott mot kvinnor som någonsin begåtts, jämställdhet ska fungera båda vägarna, men det är bara så skönt att se en massa coola tjejer göra vad de kan och i väldigt liten grad bry sig om vad killarna tycker. I den grad de alls gör det så är det i början av filmen och de lär sig under resans gång att det var en himla dålig idé att det var. Bring it on-filmerna lyckas vara feministisk, söt, sexig och kick-ass på samma gång.

De otroliga stuntsen de lyckas göra. Jag menar, wow, de kastar varandra jättehögt i luften och gör otroliga hopp. Det är inte små dansare som skriker saker och klappar händerna, de är gymnaster som gör fantastiska grejer bara med sina kroppar. För att inte nämna att de också dansar bra och aldrig glömmer att le. Mycket av alla fem filmerna är fokus på träningen och jag skulle aldrig orka med en dag av vad de gör. Jag har ingen aning om det här är på riktigt eller bara porträtterat så i filmerna, men jag kan anta att det ändå visar hur riktiga cheerleaders tränar och det verkar tufft.

Tjejerna ser normala ut. De är inte supersmala, söta med blont hår, de har riktiga muskler och de ser naturliga ut. Det r tydligt att de har valts ut på grund av att de är duktiga på vad de gör (och inte nödvändigtvis på grund av deras skådespeleri). Mitt kronexempel är Whitier Smith, hjältinnan i bring it on again som inte har vare sig bröst, höft eller något särskilt vackert ansikte, hon är inte ful, men det syns att hon har enorma muskler och hon är normal snygg.

Sist, men absolut inte minst, är kläderna. Som den skoluniformsgalning jag är fullkomlig älskar jag deras uniformer. De små söta topparna och korta kjolarna är helt underbara! Jag skulle aldrig ses i en av dem, då man inte kan ha ett gnutta fett på kroppen för att kunna bära upp dem då de visar hela magen, men gud vad kawaii de är^^

Ok, det var läskigt, men jag står för min galna hobby och jag kan tala om att det inte är min konstigaste hemlighet. Jag är även glad för att jag är en 21 årig tjej och inte en 50 årig man.