Sigrids Resor

Vi är i i Hiroshima och åker turistbuss runt stan, delvis därför att det är gratis med våra resepass, men devis därför att det verkar som ett bra sätt att lära känna staden som vi kom till igår kväll. 

 Hiroshima är en väldigt "stadig" stad, stora höghus och gråa gator, inte så mycket roliga grejer som det var i Osaka. Det är väldigt mycket grått.

Mycket påminner en om andra världskriget, det finns en fredspark, ett fredsmuseum och atomic bomb dome, det enda huset som fanns kvar efter bomben som man har bevarat. 

Det är mäktigt och ganska läskigt att gå runt här, det är hemskt att något sådant här har fått hända, särskilt med den mängd atombomber som finns idag, ägda av stater vars omdöme jag inte litar på. 

Vi gick även förbi en staty över de barn 12 och över som offrade sin framtid och ibland sina liv för Japan och jobbade i krigsindustrin istället för att gå i skolan. Då började mamma gråta lite, det är hemskt med krig och atombomber. Och det är också hemskt när barn tvingas sluta vara barn.

Peace memorial hall var hemskt, alla namn på de dödade inskrivna i en stor vägg.

Museumet var om möjligt ännu hemskare med berättelser om familjer som dog, barn som aldrig hittades och olika hemska skador som uppträdde efter bomben.

Borgmästaren av Hiroshima har som uppgift/tradition att skicka ett protestbrev till den berörda varje gång det sprängs en atombomb både provsprängningar och övriga. Det har blivit ganska många genom året. Från 2010 och framåt är det 11 stycken, 10 av dem är till Barack Obama. 

På museet får man en liten trana med hopp om fred då tranan är en symbol för långt liv och har blivit en symbol för barnen i Hiroshima efter att en flicka vid namn Sadako vek 1000 stycken för att bli frisk från cancer som hon fått till följd av radioaktiviteten vid bombningen. Tyvärr lyckades inte det, men idag lämnas tranor vid monument för barn från Hiroshima.

Jag skrev en bön/önskan att hänga upp på ett träd