Ransome, Arthur; Swallows and amazons

Böcker lästa: 46

Böcker kvar: 54

 

 

 Utkommen 1930

Handling Boken handlar om fyra barn i varierande åldrar, John, Susan, Titty och Roger Walker som ger sig iväg i en båt till en ö under sommarlovet. Där ska de bo några dagar, klara sig själva, fiska och laga mat. De är dock inte de enda personerna som vill åt ön då de snart märker att två flickor, Amazonerna Nancy och Peggy, också vill vistas på ön. Och det är ungefär hela boken, lite allianser, nattliga utfärder och tjuvar slängs in men för det mesta är det sex barn på en ö som leker. De har föräldrar i närheten, de får mjölk från bonden och Amazonerna måset vara hemma till middagen.

Karaktärer Underbart brittiska barn är underbara, det är så svårt att inte dra kopplingar till Narnia här för de är så mycket Peter, Susan, Edmund och Lucy, med undantaget att Titty är mycket coolare än Lucy, men hon har inga religiösa uppenbarelser så det kanske jämnar ut sig. Nancy och Peggy, är redigt coola tjejer som aldrig faller in i någon tjejroll, vilket Susan väldigt ofta gör.

Språk Det är som att läsa Narnia, fast utan all fantasy, vilket naturligtvis gör det lite sämre, Narnia är självklart en bättre bokserie, men det gör det också till en alldeles underbart brittisk bok med alldeles underbart brittiska barn som huvudpersonerna. Jag vet inte om det är allt fokus på mat, eller artighetsregler eller om det är något med den brittiska humorn, men man blir bara charmad från sida ett.

Swallows and amazons har en bekymrande låd dos av dansande jesuslejon…

Slutsats ja, du borde läsa den här boken, verkligen, det borde du, den är lättläst och roligt och väldigt brittisk, plus att när du är färdig finns det en hel hög med böcker i samma serie kvar!

4.5 Awkward lolita miner av 5!

 


Kolla änligen en bok som jag tycker om! Det trodde du inte!
 

Conrad, Joseph; Mörkrets Hjärta

Böcker lästa: 45

Böcker kvar: 55

 

 

  • Utkommen 1902
  • Handling Historien följer Marlow som åker upp för en flod i Afrika för att försöka ta reda på var den mystersiske herr Kurtz befinner sig. Under resan får han höra en massvis om honom och vad han har åstakommit, men ju längre tid det går desto mer verkar Kurtz vara en grym och hård man. Vad är egentligen sanningen om Kurtz och vad kommer Marlow att hitta vid slutet på floden?
  • Karaktärer Marlow är som de flesta andra huvudkaraktärerna jag skriver om rätt så tråkig, men det spelar inne särskilt stor roll eftersom resten av personerna är det med. Jag vet att det finns en hel del människor som är väldigt förtjusta i den här boken, men för att vara ärlig så måste jag säga att jag inte riktigt kom in i den. Kanske är jag inne på rätt litteraturnivå och jag vet att min far kommer att misstycka, men jag tycker inne att den förtjänar den status den har dag. Krig är dåligt och män är angsty, det viste jag redan innan.
  • Språk Det är snyggt de kan jag inte saga något om, bra upplägg och lagom lättläst, men jag fann aldrig att jag blev särskilt tagen av den.
  • Slutsats Den är kort, och helt ok, så läs om det låter intressant, annars inte.

 

Två awkward lolita miner av fem.


Fitzgerald, F. Scott; Den store Gatsby

Böcker lästa: 44

Böcker kvar: 56

 

  • Utkommen 1925
  • Handling Nick Carraway bosätter sig i ett hus på Long Island och tänker där leva en tråkig och mundan tillvaro. Men hans granne den givmilde och rike herr Gatsby drar med honom på sina galna fester i huset bredvid och Nick befinner sig plötsligt hos den rika överklassen.
  • Karaktärer Nick är tråkig‚ vad är det med tråkiga huvudkaraktärer på den här listan egentligen? Han gör inget‚ har inga åsikter och är bara jobbig. Gatsby är mest mysko och man vet aldrig var man har honom‚ trots det gillar jag Gatsby. Han är snyggt skriven och allmänt tafatt på ett väldigt gulligt sätt. Resten är väl ok vad jag ogillade mest var att det var så få saker folk ville göra‚ visst hade de åsikter men det var sällan någon som jobbade aktivt mot ett mål. Och det var för lite fokus på Gatsby som är den enda intressanta karaktären och för mycket fokus på alla äktenskapsförbrytare.
  • Språk Det är inte en slump att det är en klassiker den är snyggt skriven och lätt värd att läsas bara för språket.
  • Slutsats Läs boken den är bra och snygg kanske inget jag skulle välja själv men helt klart läsvärd 4 awkward loltaminer av fem

 


Niffenegger, Audrey; Tidsresenärens hustru

Böcker lästa: 43
Böcker kvar: 57
  • Utkommen 2003
  • Handling Henry DeTamble har en så kallad kronorubbning som gör att han plötsligt, utan att kunna kontrollera det reser i tiden framåt eller bakåt. Det låter som ett dåligt barnprogram, men det är mycket mer komplicerat än så. Han åker ständigt tillbaka till en liten flicka som heter Clare. De blir nära vänner och Clare får reda på Henry's problem. De möts sedan när Clare är 20 och Henry 28, vilket alltså är innan Henry mötte Clare för första gången, så Clare känner honom väl, men han har aldrig sett henne innan. Förvirrad än? Oroa dig inte, det blir bara värre.
  • Karaktärer Henry är sådär, han är mest intressant för att han kan resa i tiden, annars är han faktiskt rätt så tråkig. Clare är också, sådär, problemet med båda karaktärerna är att det hoppas runt så mcyket i tiden att man knappt hinner lära känna dem. Hela tidshoppandet är ganska intressant, men man blir väldigt förvirrad av vem som är var och hur det kopplas till storyn. Tack och lov försöker de inte förklara det på ett logiskt sätt särskilt mycket, utan de låter det vara en romantisk historia, fast med tidsresor. Om de hade börjat gräva djupare hade de bara förvrrat sig så det fixar de iallafall bra. Och tidsresorna sker som sagt okontrollerbart så det kan aldrig bli en 'vi ska döda hitlers mamma!' grej.
  • Språk Snyggt, rakt, inget fantastiskt, men helt ok.
  • Slutsats Jag skulle nog inte säga att den är vär att fråga efter på biblan, men den är harmlös och inte utan sin charm så 2,5 Awkward lolitaminer!

Hosseini, Khaled; Flyga drake

Böcker lästa:41

Böcker kvar:59

  • Utkommen 2003
  • Handling Rikemanssonen Amir lever ett trevligt liv I Kabul på 70-talet med sin pappa och deras två tjänare Ali och hans son Hassan. Amir och Hassan är väldigt nära varandra trots sina olikheter men det ändras en dag då Hassan verkligen behöver Amirs hjälp och Amir vänder honom ryggen. För att vara ärlig så var allt jag tänkte när jag läste den här boken att wow, det här är en bra shonen-ai. Jag vet att det inte var tänkt så, men det går inte att komma från att det är två asiatiska pojkar (varav en ser typ kinesisk ut) som är I en tjänar-herre relation, det finns en ond kille som inte vill att de ska vara ihop, och det finns en hel del shotavåldtäckt där med. Läs och du kommer förstå vad jag snackar om. Och om det inte övertygar dig så kanske over 60 fanfics om en bok som handlar om de afghanska talibanerna gör det.
  • Karaktärer Amir är ett arsle, sorry men så är det, han är bortskämd, girig och feg. Hassan gör allt för honom, försvarar honom och skulle lätt dö för honom och Amir bara lurar I honom historier och retar honom för at han är analfabet. Visst han blir bättre genom bokne och är en riktigt trevlig snubbe på slutet, men det är lite drygt att behöva läsa om honom så länge innan det händer. Hassan å andra sidan är typ ängeln Gabriel reinkarnerad, han är god, tålmodig och älskar Amir over allt annat. Jag säger inte at han är kär I Amir, det gör Hosseini själv utan min hjälp, men det är tydligt at han ser upp till och älskar Amir om så bara som en bror. De andra karaktärerna är ok, men inget mer, de gör sin grej, men är inte särskilt minnesvärda.
  • Språk Säga vad man vill om den här boken, men den är sjukt snyggt skriven. Ibland blir det lite jobbigt att inte kunna mer om Afgansk kultur, men språket flyter på bra, är snabb när den måste, och har långa lugna stunder då karaktärerna får tänka emellan.
  • Slutsats Du borde läsa den här boken, den är snygg, intressant och väldigt spännande. Jag ger den 4 awkward Lolita miner.
Jag ber om ursäkt för att det blev lite förvirrat med hur många böcker jag har läst, jag läste fågelspng senast, men råkade lägga upp den innan det här.


Faulks, Sebastian; Fågelsång

Böcker lästa:42

Böcker kvar:58

  • Utkommen 1993
  • Handling Stephen Wraysford beger sig från Storbritannien till frankrike på 1910-talet och möter där en kvinna som han blir kär i. Tyvärr är hon gift och all möjlig sorts problem uppstår. Deras vägar delas och under första världskriget så slåss Stephen I frankrike och möts där av sitt förflutna. Samtidigt på 70 talet så letar Elisabeth efter sin morfar Stephen och försöker ta reda på vad för sorts man han var.
  • Karaktärer Stephen är lite för barnslig och lite för jobbig. 1910 var han 20 och man kan kanske förstå hans beteende, men senare blir det bara drygt. Isabelle kvinnan han blir kär I och som blir kär I han är så himla orealistiskt, eller ointelligent. Hon bestämmer sig för att rymma från sin man, blir gravid och berättar inget för Stephen som är fadern och detta är 1910! Tänkte hon inte att det kanske inte skulle gå så väl? Elisabeth är ok, men alldeles för mycket bridget Jones dagbok för min smak, och vad är grejen med att ha ihop det med gifta människor? Stephen är ung och dum, men Elisabeth är 30-nånting! Hon är också “ihop” med en gift man, jag menar vad tusan tanker de med? Om man råkar hitta nån man älskar och som man älskar en tillbaka så väntar man till efter de har skilt sig innan man har ihop det med dem! Arghh! Ok, djupt andetag. Jag tror det jag mest hade emot den här boken var allt krigssnack, jag är helt enkelt inte intresserad av krigsskildringar och det är väl mitt fel, men jag orkar inte läsa om det.
  • Språk Egentligen inget fel på språket, sjukt jobbigt med allt krig, men jag inser att det är mitt fel för att hata dem och inte egentligen författaren som ämdå har gjort ett helt ok jobb.
  • Slutsats Verkligen inte min grej, men kanske för någon som gillar krig och att vara otrogen? 2 awkvard Lolita miner.


Adams, Richard; Den långa flykten

Böcker lästa:40

Böcker kvar:60

 

  • Utkommen 1972
  • Handling Kaninen Femman känner på sig att något är fel och tillsammans med några få bundsförvanter beger han sig ut på äventyr för att hitta ett nytt ställer att bilda koloni på.
  • Karaktärer Först vill jag bara saga att glömma allt du lärt dig om kaniner, det här är inte lilla Stampe, det här är aggressiva, mordiska och extremt överlevenadsinriktade djur som gör allting de kan för att överleva det I en värld dr de som de själva formulerar det, har tusen fiender. Femman är lite dryg, de kan jag medge, halvt gnällig, halvt hippie, men kronan och hassel får en lätt att glömma sådana småsaker. Hassel och kronan är biffarna av kaniner, de är stora, snabba, starka och drar sig inte för att ta till våld om de måste. Sedan är det en hel del andra kaniner I flocken, men för att vara ärlig så gjorde de inget närmare intryck på mig och även när jag läste böckerna så var jag allmänt förvirrad over vem som var dem.
  • De onda I historien är ganska badass med, vi har en galen kanindiktator som styr sin koloni med hjärntass och han är ganska kul att läsa om. Det är snyggt hur människor inte är så vikiga I den här världen då det är lätt att det blir de goda fina djuren mot de onda dumma människorna I sådana här historier.
  • Språk Det här var en bok som någon verkligen tänkte på, allt är genomgående "kaninigt" i språket och inget skrivs av en slump. Adams har verkligen nördat de här kaninerna, de har inte bara sitt eget språk, de har sin egen religion och sina egna myter. Det är lite svårt att hålla reda på allt, men den fina ordboken är till stor hjälp.
  • Slutsats Det här är kanske en bok man måste veta vad man ger sig in I för att tycka om, men den är väldigt unik och är väl värt att läsas. Jag ger den 3 och en halv awkvard Lolita miner.

 


White, E. B; Charlotte's Web

Böcker lästa:39
Böcker kvar:61
  • Utkommen 1952
  • Handling Det här är en klassisk barn-möter-djur bok om Fern, en flicka som en dag tar hand om den minsta grisen i kullen och hur grisen, som heter Wilbur, blir större och blir vän med en spindel vid namn Charlotte.
  • Karaktärer Fern själv är ganska stereotyp tjej med djur, men som tur är så är fokus väldigt sällan på henne. Det är istället Wilbur som är huvudpersonen som strävar efter att slippa bli julskinka genom att ta hjälp av den fantastiske Chalotte. Wilbur är gullig och naiv, men utan att bli särskilt tråkig. Han lyssnar mycket på de andra som bor i bondgården och är allmänt lite osäker på sig själv. Charlotte å andra sidan är bokens rikiga stjärna, hon är smart, cool, gammal och vis ien sorts blandning mellan klok mentor och cool kompis. Hon är även roligast att läsa om. Det finns en del andra karaktärer, både mäniskor och djur, men då boken är väldigt kort så hinns det itne med att utveckla dem särskilt mycket,
  • Språk Det här är en barnbok, menat att läsas av banr som just har lärt sig läsa själva så den är ganska enkel och ganska händelserik. Det är sällan tid att fundera och filosofera över saker, utan det ska hända grejer hela tiden. Som barnbok så tycker jag det är helt ok språk, inget fantastiskt, men det gör sin uppgift väl och jag kan tänka mig att det är en fantastisk första bok.
  • Slutsats Jag rekommenderar den här boken just till folk som just har börjat läsa själva. Den är itne så bra att jag tycker den är värd att läsa även för vuxna. Den ska tydligen vara jättekänd och älskad i den engelspråkiga världen och jag förstår varför, men det är inte en bok man läser igen och igen.Jaf ger den 2 och en halv awkward lolita miner

Sebold, Alice; Flickan från ovan

Böcker lästa: 37
Böcker kvar: 63
Så det har nu blivit dags att skriva om flickan från ovan.
  • Utkommen 2002
  • Handling Flickan från ovan handlar om 14-åriga Susie Salmon som blir våldtagen och mördad. Från himlen vakar hon sen över sin familj som måste hantera sorgen. Boken sträcker sig över flera år och mycket hinner hända.
  • Karaktärer Förutom Susie finns det en mängd med karaktärer, hennes pappa, mamma, syster, bror och intet att förglömma fantastiska mormor, hennes mördare och hennes skolkamrater. Jag gillar hur Sebold lyckas fokusera på alla karaktärerna utan att det blir för mycket. man får lära känna de flesta och det känns inte som om det finns några sidokaraktärer, utan alla får lika mycket plats och lika mycket utveckling. Undantaget är förstås Susie som bokens huvudperson alltid är medverkande. Det är snyggt hur Susie aldrig egentligen står i centrum, förutom då hon är ensam med sig själv så handlar boken om hur de som stod henne nära hanterar att hon är borta, samtidigt som hon finns i skuggorna och hör på. Det är ltie tråkigt att Susie inte reagerar särskilt mycket, det kansek ska representera himlens lugn, men hon är aldrig arg eller förtvivlad, utan tar allt väldigt lugnt. Susies mördare är också en intressant figur, fastän lite stereotyp och inte den mest minnesvärdiga karaktären i boken. Sen blev jag lite besviken på att de inte tar upp gud. De nämner inte ens möjligheten att Gud skulle kunna finnas och Susie, med sitt vanliga lugn, frågar inte ens efter Gud.
  • Språk Det är välskrivet och trevligt, men inte mer. Vissa delar är väldigt bra gjorda, medans andra itne riktigt klarar sig, men överlag är det ett bra språk.
  • Slutsats Mycket trevlig bok, man kan deffinitivt läsa värre, men den kommer inte att förändra ditt liv heller. Jag ger den 3 awkward lolitaminer av 5.


De Saint-Exupéry, Antoine; Lille prinsen

Böcker lästa: 36
Böcker kvar: 64

Den lille prinsen är en väldigt intressant barnbok om en man som stöter på en liten pojke i öknen och hans berättelse. Jag vet verkligen inte varför jag inte har läst den förens nu, men i min barndom måste jag ha missat den på något sätt.

Boken är intressant, trevlig och spännande med fantastiska bilder som illustrerar allt som händer och som också medverkar i historien. Den är enkel när man först tittar på den men blir ju mer man läser väldigt komplicerad och det känns som om författaren kommunicerar med en på flera olika plan.

Jag rekommenderar den till alla, och om du har tillfälle att läsa den för ett barn så är det ännu bättre^^

 


Golding, William; Flugornas herre

Böcker lästa: 35

Böcker kvar: 65

Jag har länge tyckt att det här är en bok som man borde läsa, men det har inte iktigt blivit av. Det är en väldigt intressant psykologisk bok om vad som händer några engeslska skolbarn som krashar på en öde ö och måste klara sig utan några vuxna, vilket de gör förvånansvärt bra, ett tag. Eftersom jag vet ugnefär vad den handlar om så kändes det när jag började väldigt obehagligt att läsa om hur allt går från tropiskt paradis till ett galet helvete. Expedition sobinson extreme edition går till överdrift väldigt sakta och egentligen händer det itne så hemska saker(jag vill itne spiola, men jag trodde det skulle hända helt föfärliga saker, kannibalism och sånt), men det blir nästan hemskare just för att de ändå behåller viss mägnd av sin barnsliga, glada och väldigt civiliserade del och de beter sig alltid som barn. Visserligen som barn i en exxtrem situation, men deras handlingar verkar itne helt otroliga.

Jag rekommenderar den och man känner för att ge upp på mänskligeheten en stund, men den är deffinitivt ignet för alla. Den är fantastiskt väl skriven och mycket snyggt upplagd, men den kan vara väldigt mörk och riktigt läskig.


Kennedy Toole, John; Dumskallarnas sammansvärjning

Böcker Lästa: 34

Böcker kvar: 66

Det här är en väldigt rolig bok om människor med många och konstiga problem. Huvudpersonen, Ignatius Reilly är en fet, socialt missanpassad och ganska otrevlig person som blir tvingad att skaffa sig ett jobb. Jag brukar inte gilla såna här jobbiga, fast överintelligenta karaktärer som (naturligtvis) bor med sin mammafast de är tretti och tittar på dålig film, men det är något hos Ignatius som gör att jag inte riktigt kan med att hata honom. Det är en fantastiskt skriven person och även om han har en hel del andra personligheter med honom som hjälper till att föra fram bokens totala avsaknad av vanligt sunt förnuft så skulle det inte hålla utan honom. Resten av karaktärerna är lika snyggt skrivna, om än lite mer normala och man känner verkligen för dem alla.

Jag tycker verkligen att alla borde läsa den här boken, den är fantastisk, precis på gränsen mellan väldigt svårt intelligent och hysteriskt rolig och fånig komedi.


Hugo; Viktor, Samhällets olycksbarn

Böcker lästa: 33
Böcker kvar: 67
Samhällets olycksbarn, eller les miserables som den är mer känd som är en fantastisk bok och en underbar musikal. Den är väldigt olycklig, men alltid med en liten ljusglimt nånstans och väldigt, väldigt bra skriven. Viktor Hugo har lyckats med featet att inte bara ha en utan flera klassiker i sitt namn vilket är ovanligare än man kan tro, men av dem jag läst så måste jag säga att samhällets olycksbarn är den bästa.
Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken (eller böckerna om du läser på svenska), även om man sett musikalen. Jag såg den innan jag läste boken vilket tyvärr gjorde att jag visste hur det gick, men den är så bra att det egentligen inte gör så mycket att man vet slutet.

Herbert; Frank, Dune

Böcker lästa: 32
Böcker kvar: 68
YES! Äntligen lite awesome epicness på den här listan!
Dune är, fantastisk, made of awesome, otrolig och episkt.
Det är sagan om en pojke och hans mamma som måste klara sig själva i öknen efter att pojkens pappa, kvinnans älskare dör. Det låter kansek inte så coolt, men tro mig, det är episkt. Och inte episkt i nått sorts lam jag-menar-egentligen-coolt-sätt utan episkt i sin rätta betydelse, en episk saga.
För att vara ärlig så kändes de mer som fantasy än sci-fi, men jag har inte läst så mycket sci.fi så jag vet inte.
Det var lite konstigt med all adel överallt, men det är väl episkt eller nått.
jag blev förvånad över den relativt bra kvinnosynen i den här boken, även om det är kvinnorna som är häxor ch männen slåss så är det fullt av kvinnor som gör coola saker och som inte bara står där.
Jag blev faktiskt sugen på att läsa resten av böckerna.
Och om du är lite fundersam för huruvida du borde läsa den här boken eller inte så kolla bara på omslaget däruppe, jag menar vem kan motstå sandormar?
men läs den på engelska, för den svenska översättningen är ganska dålig, Arrakis ökenplaneten är itne ett bra namn för en bok

Dickens; Charles, Lysande utsikter

Böcker lästa: 31
Böcker kvar: 69
Jag hittar ingen lämplig bild så ni får gå bildlösa idag *^*
I alla fall.
Lysande utsikter handlar om den unge Pip som lever ett väldigt vanligt liv tills han blir väldigt rik utan att veta varför, det är lite mysterium och lite romans men det är i stort sett hel storyn.
Jag gillade den sådär, personerna var intressanta, mysteriet var roligt, men allting hände så väldigt långsamt.
man orkade inte bry sig till slut för att det tog så otroligt lång tid alltsammans. Det var (som ni vet?) skriven som en följetång och är därför väldigt upprepande så att alla ska hänga med vilket jag förstår, men det är lite jobbigt ibland.
Sen har vi det största problemet jag hade med boken, karaktärerna.
De var intressanta och trevliga, men lite för tråkiga. Jag kände helt enkelt inte för dem, jag brydde mig inte. De neda jag gillade var Joe och Biddy, men de var knappt med i boken alls!
Om du ursäktar ska jag nu gå och gömma mig från alla Dickens-fans
*skakar under täcket*

Haddon, Mark; Den besynnerliga händelsen med hunden om natten

Böcker lästa: 30
Böcker kvar: 70
Det här var en bok som jag aldrig skulle ha läst annars, men inte på något sätt en dålig bok.
Den handlar om en ung kille med autism som försöket lösa ett mysterium och på grund av det måste bege sig på ett äventyr som testar alla hans sociala förmågor.
Boken är väldigt lättläst och som mycket annat på den här listan så undrar jag vad som var så fantastiskt med den. Den är inte alls dålig, men kanske lämpar sig mer för tonåringar än för mig. Jag kan faktiskt inte se ens vad 35-åriga singelkvinnor får ut av den här boken.
Jag rekommenderar den här boken till alla som tycker det är lite svårt att läsa då den faktiskt är riktigt spännande och rätt så välskriven, men för de flesta som läser min blogg så ligger den lite under läskapaciteten.
Ska ta mig ann Lysande utsikter av Charles Dickens och Dune av Frank Herbet nu, hoppas det blir lite svårare läsning.

Bibeln

Böcker lästa: 28
Böcker kvar: 71
Bibeln är så badass att den får en tredimensionell bild.
Så, vad ska jag säga, fem år senare och jag är faktiskt klar med den. det är helt omöjligt att sammanfatta min åsikt om bibeln i en bloggpost, men jag måste säga att den är väl värt att läsas av alla, inte minst för att det är en otroligt cool insyn i hur man tänkte och levde då den skrevs. Det är en enormt stor del av vår historia och bör läsas.
Sen bör den verkligen läsas med en nypa salt och man måste tänka själv lite. och en viktig sak man måste ha i åtanke är att den faktiskt inte skrevs av Gud själv, utan av människor, väldigt häftiga människor visserligen, men fortfarande bara människor.
Klockan är nästan midnatt och jag orkar inte skriva nått smart.
Läs bibeln och gud välsinge er

Nabokov, Vladimir; Lolita

Böcker lästa: 27
Böcker kvar: 72
Så, det var ganska länge sen jag läste ut boken, men jag har inte haft internet på ett tag plus varit lat så...
jag tyckte faktiskt rätt bra om Lolita, den var förstås sjuk, knäpp och helt ganska obehaglig, men det är det mesta som jag läser^^' Lolita själv var ganska orealistisk, hon kändes inte som en riktig flicka, utan som nån sorts föreställning av hur en flicka ska vara. Ibland undrade jag om Humbert inte hade hittat på henne. Humbert var precis lika äcklig och obehaglig som jag trodde, men var samtidigt väldigt naiv och jobbig. Gnällig var han med och jag kände ingen riktig sympati för honom. Det blev lite svårt när jag faktiskt inte brydde mig om vad som hände med någon av huvudpersonerna, å ena sidan en gnällig pedofil, å andra sidan en dryg ungjävel med stora psykiska problem.
Så in conclusion, lolita är itne ens värt att läsa för att säga att man har.

Fielding, Helen; Bridget Jones Dagbok

Böcker lästa: 26
Böcker kvar: 73
eumm.... rent ltterärt är det väl ingen nopbelprisvarning, men inget för hemskt heller, väldigt enkel stil och lätt att hänga med.
med innehållet förhåller det sig så att det finns två anlednignar till att det itne är min grej.
1, Jag är inte 30 år och tror itne att jag är överviktig/ingen älskar mig/allt är skit.
2, Jag är itne ständigt på jakt efter det andra könet och blir lätt utråkad av ne bok som utslutande (nästan) handlar om jakt på detta.
jag tänker inte skriva mer om denna bok.

Orwell, George; Animal farm

Böcker lästa: 26
Böcker kvar: 74
Om jag trodde att 1984 var illa så vet jag inte vad jag ska tro om denna hemska historia om de fria bongårdsdjuren.
Jag vill bara skrika, spotta, trampa på och knivhugga boken och dess dumma djur som inte fattar och i de fallen de fattar inte gör nått medans deras frihet sakta blir mindre och mindre och grisarna bara grisar sig, arghh!
Efter den hemska upplevelsen så var jag fylld av en hemsk känsla av att jag måste utbilda mig ås att ingen kan lura mig sådär. Men missförstå mig rätt, det är en fantastiskt hemskt bra bok, bara inte när man känner sig mysigt behaglig på ett tåg bort från släktingar och bara vill att trevliga saker att läsa.

Tidigare inlägg
RSS 2.0