Sigrids Resor

Ju närmare jag kommer dagen då jag åker desto mer delade känslor får jag. Samtidigt som det kommer att bli jättekul att återvända till Sverige så är det så underbart här med alla ljus och marknader och konstiga fönsterdekorationer överallt. Idag köpte jag det sista inför julen och det känns faktiskt näsan lite sorgligt.

 Sen åkte jag genom halva Strasbourg också i jakt på ett tåg till flygplatsen, i sista sekunden, jajamensan! Jag hade läst på internet om ett ställer men vågade inte lita på det, så jag åkte och tittade vilket visade sig vara ett smart drag, eftersom de hade slutat gå därifrån. Men garen kan man alltid lita på, det tar runt åtta minuter, plus en minut för tram mellan bussen och garen, så den biten kommer inte ta så lång tid i alla fall.

   På torsdag är det sista dagen för franskakursen, så vi ska ha med oss kakor eller godis från våra hemland. Då min ugn inte funkar har jag gjort wannabe-mozartskulor istället, inte så svenskt, men vad tusan. Den enda mandelmassan de hade var färgad och nougat hade de inte, så jag köpte vit nougat med mandel, funkade det i Australien så funkar det väl här. De ser lite mysko ut, men det ska nog bli bra. En sjättedel av den fria golvytan upptas nu av påsar och kartonger med presenter och kakor och viner och mer presenter och pastis och min hylla i kylen klarar inte av att hålla alla grejer så jag har snott halva nedersta hyllan också.

Christmas overachiever and loving it^^

Nu är det bara nio dagar kvar tills jag flyger och jag längtar verkligen. I helgen ska jag och en kompis köpa det sista jag har kvar av presenter, mest saker i matväg, eftersom jag vill köpa dem så sent som möjligt. Annars har jag verkligen varit duktig med presenter i år, lite för duktig faktiskt, Karin får alldeles för många, tydligen får hon för många av föräldrarna också, så det blir verkligen hennes år i år. Anton får alldeles för tråkig, han är så svår och pappa vill jag inte ens tala om… det är bra med såna som emma och alla färäldrafäräldrar som får ät och drickbara grejer, passar till alla. Själv börjar jag bli alldeles för smart för mitt eget bästa och önskar mig bara saker jag behöver i år, får hoppas att några ger mig lite onödiga saker annars blir jag för nyttig. Men grejen är ju att det är så svårt att veta vad man inte behöver, men innerst inne vill ha, de flesta såna saker finns ju här i Strasbourg, som en jättesnygg lila kappa som jag går förbi minst tre gånger i veckan och suktar efter, jag har inte ens kolla prislappen eftersom jag ändå inte behöver den, men jag vill ha!!!!

   Om det är någon som undrar om jag har någon tanke med det här inlägget så kan jag ju erkänna att det har jag inte.