Sigrids Resor

Jag har packat sex lådor, en ryggsäck, en halv resväska och en halv shoppingväska och ändå så är det jättemycket grejor kvar. Och det ser stökigare ut än det gjort på länge! Förutom att se stökigt ut ser det ut som om ingen bor här utan att någon bara sover här och har dumpat lite random grejer överallt, men inte fixat i ordning något. Borta är affischerna, alla böcker, alla papper, broschyrer och kort. Majoriteten av smink, smycken och kläder är nerpackade och det enda som finns kvar är saker jag måste ha och presenter folk här ska få. Det är deprimerande. Jag vet att jag startar tidigt men något måste jag göra medans jag slöar och jag vet hur hektiskt det kommer att bli sen så jag vill ha så mycket som möjligt gjort så tidigt som möjligt så att jag slipper stressa den 4. Jag menar det börjar klockan 6 på morgonen (as if jag kommer vara där) och det slutar typ… sent med en nuit dansant, eller dansnatt. Jag kommer nog inte dansa så mycket, men som pappa sa, jag får väl dansa tryckare^^

 

 

Jag har varit otroligt nördig och köpt en CLAMPalmanacka, då CLAMP är några av mina favoritmangaka. I den så finns det en massa horoskop, eftersom folk tydligen tycker att när man är född betyder nått för hur man är, ja ja. I alla fall så hade de med den “vanliga” horoskopet, det kinesiska och även det arabiska, vilket är nån sorts gammal tvåflodslands historia och är helt enkelt episkt! Precis som den eum.. västerländska zodiaken, vad man nu kallar den, våran zodiak som egentligen inte alls är våran utan typ romersk? Ok, ni vet vad jag menar. Precis som den så har den arabiska 12 grejor som man kan vara men istället för tråkiga stjärntecken så har de vapen istället. Vapen som är uppdelade i närstrid, avstånd och krossvapen. Jag menar hur coolt är inte det? För att få fram sitt vapen använder man sig inte av en massa fåniga stjärntecken, eller bara lite i alla fall. Den romerska zodiaken är numrerad från 1 till 12 och man tar siffran vid sitt stjärntecken och plussar ihop det med två nummer från andra listor. Och det är här det riktigt coola och mysko kommer in. En lista är över hur många invånare det var i ens födelsesamhälle vid sin födelse, numrerat 1 till 12 beroende på hur stor den är och en lista med ens föräldrars uppehälle och status vid sin födelse. Alltså i fängelse är 1 och kändis är 12. Det är ju helt absurt att några stjärnor skulle ha nått med mitt liv att göra och att hur stort skinnskatteberg var när jag föddes är kanske inte lika absurt men dock helt knäppt.

Det är inte det som är poängen. Poängen är att det är otroligt roligt att göra och mycket coolare än alla andra zodiaker tillsammans. Och antingen är det här en bunt med rollspelare som vill lura i folk en häftigare zodiak, eller så är det ett gäng förkristliga nördar som har hittat på det här, för det är jättekul och supernördigt. Jag får vikingfeelings, enda skillnaden är att man inte slår med tärningar.

 

Btw, jag är en yxa, Karin är en morgonstjärna och Emma är kanske ett svärd. Jag vet, bara att jag är en yxa betyder ju att det inte stämmer (jag har inte ens tittat vad yxan betyder, jag bryr mig bara om vapnet). Jag har aldrig varit en yxkvinna, mer dolk och långbåge, de är mycket lättare att låtsas att vara en vanlig person med båge, mindre misstänkt och jag föredrar avståndsvapen.

Arghh, yxa!

Så jag har blivit ninja. Eller för att vara ärlig, jag har stukat foten och min bandagerade fot i mina sandaler ser ut som en ninjafot à la naruto. Det är ungefär det bästa med att stuka foten. Det hände så här:

 

Jag, Mercy och Mercys bror Philip var ute och gick med walkie-talkies då vi kom på att vi kunde dela upp oss och prata med varandra. Ganska snart så kom det sig att Philip började jaga oss och vi sprang och gömde oss bakom en buske, för vi såg honom komma. För att ta sig till busken var man tvungen att gå över ett stängsel, det var kanske 30 cm högt, men jag lyckades snubbla till lite. Det gjorde lite ont, men inget jag tänkte på. På kvällen när jag gick hem från kontoret så gjorde det dock ont att gå i trappor och på söndagsmorgonen var jag osäker på om jag kunde ta mig till köket, men efter en stund så blev det bättre. Idag så pratade jag med pappa och blev skjutsad (älskar dig Janine!!!) till apoteket och har bestämt mig för att inte åka på seminariet, i alla fall inte idag. Jag får se hur det blir, men jag har pratat med dem, och det enda jag egentligen missar är ja.. sista seminariet. Det vore kul, men jag överlever.

 

Sen vill jag bara säga att jag mår bra, få inte panik (jag tittar på dig mormor). Det gör knappt ont om jag bara går på plan mark och bara lite när jag går i trappor.

 

Utchia Sasuke– ser coolare ut i bandage än du sen 1999

Idag har varit en hektisk men trevlig dag. Jag har slutligen gjort nästan alla mina sista inköp, alla presenter och grejer jag vill köpa innan jag åker hem. Tyvärr kan jag inte prata så mycket om presenterna för risken är stor att du ska få några av dem, men mina kökstanter (som jag hoppas inte stalkar mig och använder babelfish) ska efter lång fundering få en massa badgrejer. De var jättesvåra att köpa till, grejer känns för svårt, smycken för dyrt, men lite schampo och andra grejer behöver alla. Självklart ska jag ha med mig lite gott att äta till fikat också^^

 

Till mig har jag köpt min sista franska manga, lite cd:s och lite lyxig mat till i helgen. Jag sitter och lyssnar på Christophe Maé, han är underbar^^ *sjunger med*

 

Donc c’est des jours je me lache…

 

I alla fall. Jag har tagit ner alla affischer och packat ner mina böcker i lådor, så det är väldigt tomt här på ett stökigt sätt. Hela halva väskan är redan full och jag har inte ens börjat med kläderna än! Ok, några är i lådor eller på ica (glöm inte att hämta ut!) men alla andra ska ner i väskan, ryggsäcken och min uber shoppingväska jag har köpt. Principen är att kan jag hålla den i en hand är det en handväska.

 

10 dagar kvar!

 

=_=

 

Här, ta en katt

 

.／l、

(ﾟ､ ｡ ７

.l、 ~ヽ

.じしf_,)ノ

Så grupperna, jag lämnade ut två stycken som var från videospel som jag inte kan nått eller bryr mig om (team fortress 2 och final fantasy XII, bring it on) men annars såg det ut så här.

"-  'Va, han har en 'jag älskar yaoi' pin på sig? Det kan han ju inte ha. han är ju kille?' Säger någon om Usopp, några småskratt hörs.

Det var en gång för länge sedan i ett land långt långt bort, en handelsfamilj. De var rika och mäktiga och mycket lyckliga ända tills den dag då mamman i familjen dog. Detta lämnade fadern ensam med sin dotter och eftersom han inte tyckte att barnet skulle vara ensam så gifte han om sig med en kvinna som redan hade två döttrar. Men hans nya fru var mycket elak och hennes barn var lika dana, men de visade det aldrig för fadern. Efter ett tag dog dock även flickans far och hennes styvmoder ärvde allt. Hon tvingade det stackars flickebarnet att arbeta morgon till kväll och de kallade henne för 'Askungen'

Idag var det då dags för den årliga musikfesten, jag gick på skolkonserten och det var en väldigt konstig känsla. det var ju mina barn som stod där framme och vinkade till mig och sjöng så fint, även om de glömde bort sig ibland. men det är ju inte mina barn, utan någon annans och det känns lite konstigt att de kan vara mina och samtidigt inte. Jag önskar att jag kunde visa lita bilder, men det har jag inte rätt att göra, jag får inte ens nämna barnen vid namn så det är jättesvårt att beskriva dem så att ni förstår hur underbara och fantastiska de är. jag känner mig nästan personligt engagerad i showen, för jag har tragglat låtarna med dem i veckor nu och sett till att de kunde alla orden utantill.

Idag passerade otroligt snabbt. Mest på grund av att jag spenderade 3,5 immar av 8,5 med att spela rollspel. Ja, jag spelade rollspel! Det var jättesvårt, spelledaren pratade jättesnabt, så jag var tvungen att koncentrera mig hela tiden för att kunna förstå allt, och även då så missade jag lite saker här och där. Jag är ändå jättestolt över min bedrift.

 

Idag är jag inte alls lika trött som jag var igår, jag sov ungefär tio timmar i natt så jag han vila ut tillräckligt för att vara på plats tio i tio. Jag har varit så otroligt nördig den här helgen att jag har blivit neutral, jag undrar varför folk kollar konstigt på mig och inser först efteråt att det inte är så vanligt att ha på sig kattöron. På anime/manga konvent är det typ obligatoriskt!

Det har varit jättecoolt och en underbar början på slutet. 15 dagar kvar.

Jag har just kommit hem från japanaddict, chapitre 2 och det har varit underbart på ett väldigt utmattande sätt. Hela nio timmar har jag spenderat i palais des fetes med en massa andra manganördar. Jag är så trött att jag inte vet hur jag ska hålla ögonen öppna, men det har ju gått hitils, så det ska väl gå imorgon.

 

Det har varit jättekul. Jag har blivit totalt mosad i DDR, tagit en bakaloreat-examen (mycket bättre än de där bacaloréat grejerna fransmännen har som högskoleprov, fast obligatoriska). Det var lagom svårt, japanska, historia, shoujo, shounen, geografi, matematik och pokémon (ja, det är ett ämne), men franskan var jättesvår. Hur ska jag kunna veta vad chrono crusades hjältinna heter i den franska versionen eller vilka animes som har blivit dubbade till franska.

 

Det var en cosplay uppvisning och en jättecool saga, men jag visar bilder typ i övermorgon.

 

Affärerna var inte så intressanta, lite manga/anime, en massa kläder helt inte i min smak och bilder. Men, jaja, jag sparar pengar.

 

 

Imorgon blir det kattöron som gäller, jag älskar japan-nördar!

 

=^_^=

OOC FTW!

 

Så, nu är jag nästan helt förberedd inför morgondagens cosplayäventyr. Det är inte helt identiskt, men med tanke på att allt är saker jag har hittat hos mig och utan att köpt något så måste jag säga att jag är rätt stolt. Jag vill inte spoila för nån, men jag har just sett episod 21 och det var hemskt! Ska se 22-24 idag så att jag kan min anime.

 

 

Hon har egentligen grå hudfärg, men jag har inget grått puder så jag har använt det ljusaste jag har och sen grå ögonskugga ovanför det.  Försökte bara få det att se ut som om jag aldrig är utomhus och inte sover eller äter särskilt bra vilket hon inte gör. T.o.m. när hon slåss så sitter hon i sin datamaskin och styr sladdar från deras hq. Hon är som den mest massiva datanörden någonsin, fast coolare och hon slåss på riktigt. Kan ni fatta att jag gillar henne? Förutom faktumet att hon är en brutal mördare som t.o.m. hade ihjäl sin egen pappa och som vill att alla människor utplånas från jordens yta. Jag menar, hon hade ihjäl en gymnasietjejs hund, fast den anföll henne först.

 

Satsuki ^

Sigrid  ^

 

Lika som bär, eller hur? Det var drygt att behöva se så argt utråkad ut hela tiden, och min lugg är alldeles för lång och mina shorts för korta och jag skulle kunna räkna upp en hel lista här men vad tusan, ’canon are for sissies’ om jag aldrig brukar säga.

 

 

Försöker komma i rätt datanördig mördarstämning. Jag tror inte jag ska ha på mig alla sladdar imorgon, hon använder dem bara när hon är i sin dator, annars så ser hon relativt normal ut. Fast de enda gångerna hon inte är i beast så typ äter hon eller går på toa (jag tror hon sover i beast…). De enda tillfällena hon är ute så är det typ för att jogga, av nån anledning så är hon väldigt hälsosam av sig på det sättet.

Jag skulle gärna göra det här igen fast med en assistent, det var jättejobbigt att nå knappen på datorn och sedan hade jag några sekunder på mig att sätta mig rätt och fixa med alla sladdar som hade fallit när jag böjde mig fram.

Alla sladdarna är mina, jag har seriöst ingen aning om varför jag har så många eller vad jag ska ha dem till, men faktum är att alla förutom typ tre stycken som är till min gamla kamera faktiskt är till för att användas. Hur tusan gick det här till?

 

 

Jag har dissekerat sladdar^^

 

 

Jag är ledsen om du inte fattar ett dyft av vad jag håller på med, men om du vill veta mer så eum… fråga min mamma, pappa, syster, eller de flesta av mina kompisar så kommer de med glädje förklara. Syftningsfel, jag vet, men jag vet inte riktigt hur jag ska få till det och franchement ma cherie, je m’en fiche.

 

Och ursäkta för kvaliteten på några av bilderna, av nån anledning blev det mycket sämre när jag klippte till dem i photoshop, jag vet inte alls vad jag gjorde…

Idag hade jag min sista dag i köket, jag vet, jag fattar inte heller hur det gick till. Grejen är det att jag har jobbat 14 timmar övertid som jag nu ska ta ut. Och eftersom jag jobbar 14 timmar per vecka så tar jag ut allt i ett nafs vilket gör att jag nu är klar med köket. Sen ska jag naturligtvis hämta mat där varenda dag och den andra juli så ska jag komma och säga adjö, ge bort lite presenter och så.  Jag upptäckte detta idag är jag gick därifrån och det gör mig lite rädd. Även om det är relativt lång tid kvar (17 dar) tills jag ska hem så börjar det bli sista gångerna nu. Sista gången jag var på franskakurs, sista gången på judon, sista gången på lekateljén och nu sista gången jag jobbar i köket. Det är rätt sorgligt men ganska spännande.

 

Vad gjorde jag för intressanta och roliga saker på min sista dag i köket då? Jo, jag skalade coola potatisar och häftiga morötter! Sedan, så hackade jag superpurjolök! Efter det så blev det en mängd med übermäktig disk som jag ägde totalt. Joseane råkade bränna den magnifika kakan lite, men Yvette fixade storslagna pommes frites och awesome stek. Vi drack prominent kaffe och städade de slittåliga bänkarna tills de glänste som speglar. Sen gick jag hem och åt en badass måltid.

 

Allt låter coolare med lite snygga adjektiv instuckna. 

Jag hade en lång brainstorming igår och kom fram till att jag ska cosplaya den coola nördiga Yatōji Satsuki från X/1999. Hon är typ ond, eller iallafall så är hon inte på hjältarnas sida, men det är för mycket gråskalor i den här serien för att kunna beskriva henne. Men en tjej som har kasta sladdar på en som attack och som tillbringar mesta delen av sin tid med hjärnan bokstavligt talat uppkopplad i en jättedata som kallas för beast (och som har 666 skrivet på sig) är tilräckligt badass för mig.

Nästa helg ska jag på anime/manga konvent i Strasbourg. Man kan köpa manga, folk kommer cosplaya, det kommer vara konsert och massa random wapanska aktiviteter av galna fransmän. Det ska bli jättekul, men jag har lite klädproblem. Vad ska jag ha på mig? Jag vill cosplaya, jag vill verkligen cosplaya, men vad tusan kan jag cosplaya som utan symaskin eller pengar? Antingen så får jag gå som någon person som har normala kläder på sig som typ:

 

Tsuchimiya Kagura, tjejen till höger, från ga-rei och låtsas att hon egentligen har glasögon och brunt hår. men seriöst, vita shorts och två linnen över varandra hur tydligt är det? Kanske om jag hittar en lång cool kedja nånstans. Annars kan jag ju crossplaya och vara killen, Nimura , han har ju ialla fall glasögon, fast hans skjortor är hemska...

Ten-ten kanske? Hon har ju bra färg på håret...

Lavie Head från last exile är lite svår och jag har inte rätt kläder eller hår heller, arghh, det här är svårt!

 

Ungern, aka Elizaveta Hédervárv hennes riktiga klänning är grön, men det här skulle vara en utmärkt tillfälle att ha en anledning att svinga en stekpanna. Vad tror ni hon har i den andra handen?

Ichihara Yūko, jag kommer ju aldrig att fixa det där håret och det finns en miljon människor som redan har gjort det här på ett otroligt coolare sätt än jag någonsin kunde, men man får väl drömma. Det är faktiskt en av mina hemliga cosplaydrömmar att cosplaya den här damen, kanske i en annan outfit dock...

 

Och det blir rätt svårt att se vad jag ska föreställa om jag inte ser galet cosplayig ut. Jag skulle kunna gå ’som jag är’ men nu har jag en chans att se helgalen ut och passa in samtidigt, jag vore en idiot om jag inte tog den.

 

Jaja, hur det än kommer gå så blir det nog galet kul, om inte annat så får jag väl i alla fall se en massa andra nördar och höra den urgulliga japanskan med fransk brytning. Kawaii!

 

 

=^_^=

Min kyrka är ganska liten, så ibland så inträffar den i den närliggande byn Marlenheim, vilket inte är något problem då det tar tio minuter att cykla dit. Problemet ligger i att jag inte visste var kyrkan låg. I det lokala bladet så står det att det var i ’église protestante de Marlenheim’ men googlemaps visar ingen protestantisk kyrka där och inget kom upp på min googlesökning. Så med förhoppning om glada lokala hjälpare gav jag mig av till byn imorse. Det var nästan öde på gatorna och den enda jag hittade att fråga om vägen var turist, så där hade jag ingen tur. Jag kunde dock höra kyrkklockorna och följde ljudet till en kyrka som jag antog var den protestantiska. Så fel jag hade.

    Den katolska mässa jag istället hamnade på var väldigt mycket så som jag hade trott att kyrkan i Frankrike skulle vara. Inte för att själva mässan var så annorlunda från de katolska mässorna jag har gått på i Wangen, men folket där verkade vara plockade ur en film. Nästan alla var över 60 flera säker över 80 och de var alla fint söndagsklädda, männen i ljus kostym och kvinnorna i blus och kjol. De få barn som var där hade också de finkläder på sig, inte för att det var någon särskild speciell dag, men det var söndag, så då ska man vara fin. Jag som har blivit botat från att man måste ha fina kläder på sig i kyrkan, även om jag aldrig har urringning eller särskilt kort kjol, kände mig rätt malplacerad i min röda känning, vit bustiere och jeans. 

idag gorde jag ännu en sak som jag bör göra innan jag åker hem, jag besökte den japanska trädgården i ittenhem. 

Det börjar bli dags att göra alla grejer som man inte kommer hinna göra om man gör dem nu, så jag tog med mgi mobilen och fotade från cykeln. 

 

Jag cyklade snabbt nerför kullen, så snabbt att jag tappade mobilen, jag vänder mig och hör en bil komma bakifrån så jag går mot sidan. Sen ser jag något svart flyga där bilen kör fram och springer dit och kollar. Mobilen ligger i fyra bitar som går att sätta ihop och när jag startar måste den gå igenom lite grjer, men annars funkar ne perfekt. Åh vad jag älskar otekniska mobiler.

 

träd, vackra gröna träd längsvägen

 

Utsikt från räcket

 

Jag njuter av cykelturen, trots sol i ögonen

 

och sist, men inte minst, kor.

Idag var jag tvungen att göra något förfärligt. Jag talade om för en liten flicka att jag inte var hennes kompis och att hon därför inte kunde be mig att leka med henne när hon ville, utan bara när jag arbetade och då kunde hon inte ta det för givet för jag har en massa andra uppgifter för mig också.

    Det var hemskt! Hon blev alldeles tyst och så där ’jag fattar att jag gjort fel’ aktig och jag ville bara krama om henne och säga att jag inte menade det och att vi skulle gå och leka på en gång. Istället så gick jag min väg, hoppas att hon förstod att jag bara menade att jag inte kunde leka med henne när hon ville och inte att jag inte gillar henne vilket är helt osant, jag älskar henne, hon är jättesöt och underbar och hon utnyttjar det nått otroligt. Vilket är anledningen till att hon oftast får som hon vill.

    Att hennes föräldrar inte kan hantera henne heller gör ju inte situationen bättre, hon har det även svårt med de andra barnen och jag tycker så synd om henne när hon går själv, vilket hon naturligtvis utnyttjar. Jaja, det var hemskt, men det var väl bättre att ta en stor fight än små varje gång hon försöker bossar runt mig.

Som ni ser har jag inga vanliga alvedon, nej jag har mina paracétamol som är ett RPG! Och man får 6 cp per dag, wow! Undra bara vad cp står för, hp eller kp hade väll varit bättre, men jag får väl vara lite kreativ. Så jag gick till min ordbok.

 

Cacche-point, gömmpoäng: Jag blir alltså bättre på att gömma mig när jag äter paracetamol, coolt!

 

Calecon-point, kalsongpoäng: Vet inte vad de ska vara bra för, men låter awesome.

 

Camouflage-point, kamouflagepoäng: Jag blir bättre och bättre på att gömma mig för var dag, haha!

 

Carabin-point, medicinarpoäng: Jag tror jag är nära här, vet inte vad det betyder, men typ att jag blir bättre på att medicinera mg själv?

 

Changeant-point, föränderlighetspoäng: Jag kan alltså förvandla mg till något, typ en frisk version av mig själv!

 

Claquette-point, steppdanspoäng: Inga kommentarer, men se upp för mina steppdansskills….

 

Coherent-point, sammanhängandespoäng: det här är något jag verkligen behöver, så vi får väl hoppas att det är det som det är.

 

Créativité-point, kreativitetspoäng: Det måste vara det här det betyder, i alla fall så verkar jag ha massvis av dem!

 

 

 

Folke, det är nu upptill dig att skapa ett rollspel som heter Paracétamol, sorry, annars får du inga kalsongpoäng.

Här kommer lite bilder från vandringen igår, helt underbart, trots värmen.

Igår var en rolig, men uttröttande dag, trots att jag var ledig från jobbet och inte hade någon skola. Klockan 1 gick jag över till Szobody’s och klockan 2 åkte vi till posten och skickade iväg mina paket till Sverige. Sen så gick jag och Mercy den 2 timmar långa vägen runt kullen, en otrolig vacker vy av växlande vingårdar, skog och blomsterängar. Vi tror vi såg vildsvinspår, men de var inte särskilt färska. Det är verkligen sommar här nu, allt blommar och är grönt och körsbären är röda och mogna, de som fått mest sol i alla fall.

   Efter det skyndade jag mig hem, åt mat, fixade till mig och begav mig sedan till Strasbourg där jag gick och handlade. Sedan så var det dags för min franskatenta som varade i en och en halv timme och gick väl ok. Jag tror inte jag får någon medalj för min grammatik, men kanske för den lilla uppsatsen jag skrev.

 

 

Idag är jag därför helt utsliten efter att även ha jobbat åtta timmar. Ja skulle vilja visa bilder från promenaden, men min dator vill inte, så jag får väl göra det typ nångång.

 

Kanske när min syster skickar resten av parisbilderna ^o- 

Jag har köpt lådor idag, tre stycken, nästan 1000 kronor kostade det, det är inte klokt. Jag har redan packat dem, men det märks knappt på alla grejor jag har. Även om jag med lite god vilja kan få med mig lite under 40 kilo hem på planet så vet jag av erfarenhet att det kommer vara svårt att få det att gå ihop i slutändan ändå. Imorgon ska jag köpa två till, en som ska fyllas med manga och en som ska vara kvar tills den andra juli då den ultimata packningen äger rum. Har skaffat mig skuts, för närmaste postkontor ligger en bit bort och jag vill inte gå med fyra 7-kilos förpackningar nerför kullen. Jag vet att jag freakar, men det är en bra idé att få det här gjort nu när jag har tid, för tiden kommer att försvinna och så står jag där med övervikt och det vill jag inte. 33 dagar är det kvar idag tills den femte, 33 dagar att fixa det sista på. Och jag vet att den sista tiden kommer bli panisk, inte bara för att jag ska på anime konvent sen åker på seminarie, kommer hem, packar en dag, ska sedan på den lokala festivalen samt fira min födelsedag och dagen efter den är slut så ska jag hem. Jag får en liten dag mellan seminariet och festival/födelsedag att packa på och sedan får jag väl göra en sista koll den fjärde om jag hinner, men det är allt. Då vill jag ha saker skickade och packning planerad så jag slipper åka och köpa en till kartong i sista minuten vilket var vad som hände i Australien.

 

Håhåjaja, det är väl bra att jag har att göra så jag inte börjar bli nervös över att åka hem. 

Nu är det lite mer än en månad kvar och alla dessa förberedelser gör mig både rädd, ledsen och förväntansfull. Jag är mitt i en massa papper om hur jag har haft det, om jag har fått allt jag behöver och hur jag tar mig hem och till seminariet. Skickade iväg en bunt idag och det blir en till bunt på torsdag. Jag har även börjat tänka på alla grejer jag har och tänkte göra en ordentlig utrensning i helgen och skicka iväg lite kartonger, inte en chans att allt får plats i en väska med max 20 kilo.

 

Det ska bli kul, det ska bli underbart att få komma hem, träffa alla, leva ett mer normalt liv och inte behöva tänka så mycket och ta så mycket ansvar, men det ska bli hemskt att flytta. Att packa ner allt, ta ner alla affischer, städa lägenheten, tömma kylen och sätta sig på bussen bort för sista gången. Jag känner igen känslan, jag har haft den förr, men den här gången är den inte lika stark. Australien var annorlunda, hur mycket jag än vill förneka det så har jag växt, jag är inte lika fäst vid Frankrike som jag är vid Australien, jag har en mer mogen relation till landet. Inte så att jag inte gillar min patriotism till Australien, men jag kommer inte hopp

a till och vilja diskutera det varenda gång som frankrike nämns, kanske för att det är närmare och mer välkänt, men kanske också för att jag är äldre och mindre påverkbar. Den här gången så är det inte så skarpt heller. Australien var ett år, tolv månader utan någon fysisk kontakt och mycket liten verbal kontakt med någon i Sverige, det var jobbigare och lättare på samma gång, nu så är det inte lika stort att komma hem, folk har träffat mig, om inte alla å de flesta och det har inte varit lika stor upplevelse för mig att åka till frankrike. Missförstå mig rätt, jag älskar landet har trivts jättebra och jag är jätteglad för det här året men det är inte en helt omvälvande grej som förändrar mig radikalt, vilket jag ändå tycker att Australien gjorde på vissa sätt.

 

Allt jag vet är att jag skulle vilja göra det här i varje land i hela världen och att inget går upp mot mitt år i Australien, det här var ett underbart år, men Australien var det bästa året någonsin i mitt liv. 

Emma åkte då igår, om någon har undrat varför jag har varit så absent på internet den senaste tiden och eftersom mitt minne är som det är så tänkte jag berätta vad vi jag gjorde så att jag kommer ihåg det.

 

Hon kom då på onsdagen klockan sju på kvällen och vi gjorde inte så mycket mer än att åka hem till mig, äta mat och se på lite film innan vi tog en liten tur unt byn och sedan gick och la oss. På torsdagen var det dags att åga in till Strasbourg, jag har ingen aning i vilken ordning vi gjorde saker, men vi gick och shoppade lite och kollade in den nördigaste affären i hela Strasbourg där Emma köpte en poster och en nyckelring.  Vi besökte naturligtvis katedralen och spanade in alla vackra fönster och statyer som pryder den ståtliga byggnaden. Emma lekte turist och fick sig avmålad av en gatukonstnär samt köpte ett strasbourgparaply. Det regnade stundom så vi tog en rask promenad till petit france och dess söta små hus samt spenderade en tid på ett närliggande kafé där vi åt gottgott och drack grädde med kaffe och choklad. Emma var mycket imponerad av staden och jag tyckte det var kul att kunna se den ur hennes ögon.

 

Fredagen så jobbade vi hårt för brödfödan och slet i köket fyra timmar på morgonen, det var bara vi och Yolenta så det blev att ligga i, men det gick tillslut. Emma lyckades riktigt bra med att kommunicera på sin dåliga franska och jag var bara nöjd med att alla trivdes. Sedan var det dags för den obligatoriska vinturen runt ett regnigt malenheim. Emma köpte vin för hela slanten och det var med nöd och näppe vi fick med oss alltihop.

 

Sedan lördag då, vi gick över till Szobody’s runt 12 och stannade hela dagen, bokstavlig talat. Det var en jättekul dag med spel, mat och marsvin. Sedan introducerade vi de stackars amerikanerna för Eurovision, de verkade intresserade men lite fundersamma på vad tusan det var för mysko tävling. Sverige var inte med, vilket på ett sätt får mig att tro på Europa igen och varken Danmark eller Turkiet vann, så jag slapp skämmas för min kontinent. Tyskland var väl inte min favorit, men det var en bra låt och Lena var ju urgullig!

 

Sedan var det bara söndagen kvar, vi besökte staden igen, kollade in katedralen en gång till, köpte lite biljetter till mig och åt glass. Rätt soft dag.

 

Igår då så åkte vi klockan åtta och sa sedan ett könslomässigt avsked innan jag skyndade mig till min franskakurs.