Sigrids Resor

Jag har en stor överraskning som förmodligen bara alsassköksnördar blir upphetsade över!

Alltså typ jag och ingen annan jag känner… Men det här är min blogg och jag skriver vad jag vill! Min familj får reda på överraskningen om mindre än en vecka (!) men ni anda är nog inte så intresserade.

Eller är ni det?

Idag kom jag försent till jobbet för första gången i hela min arbetshistoria. Jag lyckades på nått sätt stänga av mobilen när den ringde och sedan somna om, jag vaknade 08.38 (jag memorerade av någon anledning det exakta klockslaget) och jag börjar kl 8 så jag sprang till köket som lyckligtvis inte ligger så långt bort, utan att äta frukost eller dricka te! Just ja, jag har inget te TT^TT

Nu har jag lunchrast, har gjort lite grönt te jag hittade i skåpet, det här börjar bli ohållbart! Jag har lite små planer på att handla imorgon eftersom jag har förmiddagen ledig, ska se om jag orkar offra min enda sovmorgon. Fast jag har ju ledigt på fredag, så det går nog.

Jag tänkte passa på och presentera alla coola människor som jobbar i köket.

Först och främst är det Joseane, hon är chefen i köket och har kollen på allt. Hon talar med en underbar alsassisk brytning och har jobbat i 28 år på freihof. Joseane är väldigt noga med mat och hur det ska gå till i hennes kök, men hon är väldigt vänlig och uppmuntrande. Idag så var det hon som spände ögonen i mig och sa att hon inte var arg, men att det inte fick upprepas. Hon har en hemtrevlig vana av att gå och muttra när hon jobbar, hon mumlar nummer på hur många som ska äta och vilka som är vegetarianer, inte äter gris och liknande. Joseane är också den som tar alla konflikter, hon är köket och om någon glömmer att diska eller hämta maten så har hon inga problem med att påpeka det. Det är också hon som gör mesta av maten.

Sen är det Violante, hon är polska så när vi tre jobbar tillsammans så blir det ingen alsassiska. Violante har bott i frankrike jättelänge och pratar felfri franska med Polsk dialekt. Det är ingen i köket som pratar franska utan dialekt ^^Hon är jättesnäll och duktig, även om hon inte har lika mycket erfarenhet som Joseane som är drottningen av köket.

Jag och Violante gör det mesta grovjobbet, diskar, hackar och liknande, medans Joseane lagar till maten och har koll på att alla får rätt byttor och skålar. Det är också hon som främst bestämmer recepten. Så ser hierarkin ut i köket, det finns en kvinna som heter Yvette också, men hon är ledig just nu och henne har jag nästan inte jobbat med alls. Sen jobbar vi parallellt med städ och tvättanterna, som kommer och fikar med oss, men vi har väldigt lite med varandras jobb att göra.

Det gröna teet drog för länge och smakar usch…

Rubriken är något Joseane brukar säga när något gåt på tok.

Spell-check is for the weak, grammar is for the stupid!  

Jag har glömt och köpt te! Jag var och handlade idag och jag vet inte hur jag lyckades, men jag glömde att köpa te, hemskt. Jag kan se Armin skaka huvudet åt mig…

Nu har jag i alla fall äntligen köpt mina tågbiljetter till paris, det var på tiden, bara en vecka kvar! En vecka kvar innan jag är i huvudstaden, en vecka kvar innan jag får träffa min älskade syster igen, det känns faktiskt som det viktigaste med den här resan^^ En kompis till mig ska också dit samma vecka, så vi håller på och är förväntansfulla tillsammans. För övrigt så är det bara 14 veckor kvar, lite över tre månader, hur tusan gick det till?

Jag kollade runt lite när jag väntade på min buss i dag och hittade de här:

Kawaii!

Är det bara jag som tycker att de kommer direkt från Piffle World?

(är det bara jag som vet vad Piffle World är?)

I alla fall, folk har klagat på min stavning (som vanligt) så jag har försökt att korrekturläsa det här inlägget, får se hur det går…

Kommer ni ihåg att jag skrev att utifall att nyår skulle iträffa tidigt så hade vi skumpa i kylen? Den förberedelsen finns inte längre, vi drack upp den idag för att hedra en 53-års födelsedag, fransmännen firar födelsedagar med råge! Så när jag skriver detta har jag druckit två glass cremont utan att ha ätit något sen i morse, ska nog gå och se til att få lite lunch snart.

Idag så har jag jobbat i köket fyra itmmar, imorgon ska jag tillbaka två timmar, men söndag är jag ledig. Förutom att mina händer sakta torkar till russin så stormtrivs jag. Det är som att laga mat med två mammor, precis lagom dos ansvar och omvårdnad, men med sriös inställning (minus den höga arbetsmusiken och plus den hemtrevliga alssasiskan förstås^^)

Alssassiska är för övrigt jätte hemtrevilgt, jag vet inte varför. För jag förstår bara hälften med mina wannabe-tyska kunskaper, men det är en väldgt rustik dialekt. Mellan köksmadammerna och min eviga alssas-mat-sensei mdm roth så kan det nog bli en hygglig alsassisk kokerska av mig^^

Apprådå roth-sensei så har jag börjat lagat kaka på alssasiskt vis, vilket innebär ett evig vispande av äggvitor för hand, evtersom vispen är mysko här. Jag kommer aningen ha förslitningskador eller enorma underarmsmuskler när jag kommer hem! Fast bara på en hand, mysko.

Jag måste erkänna att jag har stulit en jättelång kvist idag. Den var levande, men hängde jättelångt utanför den annars välskötta busken så jag ser det nästan som en välgärning. Påskriset följer alltså traditionen och är stulen, tror jag i alla fall, jag vet inte hur det är med allemansrätten i frankrike. Men nu så är det stulna riset fint dekorerat med ägg den förra volontären har målat. Jag har ingen aning vilka sorts kvistar det är, hoppeligen så blommar dem. De gula kvistarna mamma brukar ta in blommar redan, men de växte på min gård och jag tyckte det var lite fräckt att sno dem.

I helgen så kom våren, officiellt. Detta firade jag med att åka till det varma Vercheny nära Valence, nära Lyon i södra frankrike och åka skidor. Jag hälsade på ett par kompisar och testade de nästan provencalska bergen. Det var varmt och skönt, lite med sol, men inte farligt. Där de bodde så var det som taget ur en fransk resebeskrivning med de torra klipporna och små buskliknande träd. Om någon har sett ’le gloire de mon pere’ som jag tvingades se på franskan så var det precis så!

 Sen, på andra sidan berget, när man åkt genom en tunnel var det helt vitt av snö och mycket kallare. Jag åkte med en tysk tjej som har åkt jättemycket skidor, medans jag inte har gjort det sen förra året, eller förrförra, länge sen i alla fall, men jag trillade bara två gånger! Rätt stolt

 Det var en jättekul helg, vi spelade spel och drack dåligt vin på kvällen, lite kort bra, synd att ina bussar går så dåligt och att det ligger så himla långt bort. Jag kollade på kartan, det tar typ en och en halv timme att ta sig till havet, det är som centra av turism, havet, bergen och snön. 

Jag har aldrig arbetat i ett kök förut, men jag har ätit skolmat i 12 år och jobbat matat äldre en sommar så jag tycker nog ändå att jag har lite auktoritet i ämnet storkök och den mat de producerar. Det är inte så roligt, skinkan är hoppressade benfria köttrester och såsen är gjord på mjöl, vatten och arom- och färgämnen. Potatisen är överkokt, riset är inte kokt nog och någon tycker att ananas gör allting gott. Uttråkade mattanter delar ut inte mer en åtta köttbullar till växande barn som aldrig blir riktigt mätta eftersom de så fort dem inte blir tvingade att äta upp slänger mesta delen av maten. Salladen är burkad, fisken är sen länge fryst och den enda gången det visas någon inspiration från kökets sida är vid namnen vilka låter otroligt smakrika jämfört med maten. Jag vill också ha oxjärpar, men jag tvivlar på att djuret de kommer ifrån har sett en oxe, för att inte tala om en gräsplätt. Och maten smakar därefter, det är mest en röra med någon smak som är svårt att särskilja från alla andra rätter. Men det är ju väldigt billigt, 8 kronor hörde jag under min grundskoletid att det kostar att göra en måltid, det tror jag är lite dyrt idag.

Det freihofiska köket levererar middag, eftermiddag, kväll 30-60 måltider och gör det med stolthet. Visst, flera soppor kommer direkt från kartonger med pulver och korven är färdigköpt fryst med wannabeost och bacon, men kökspersonalen har några saker som mitt gamla skolkök aldrig haft.

För det första har de ofta riktiga råvaror, idag hackade jag selleri, morötter, purjo och potatis för att göra en soppa på. Riktiga grönsaker, de var färska och smakar som de ska göra. All potatis som äts skalas på plats och nä det kommer till efterätterna så snackar vi oftast riktiga bakverk. Visst, det ska gå snabbt, men det hindrar inte de händiga kvinnorna att skala äpplen och baka tio äppelpajer direkt på plats, med riktiga ingredienser, inga aromämnen, färgämnen eller emulgerings medel utan smör, ägg och mjöl. Och eftersom det ska ätas samma dag, helst fortfarande varm så finns det naturligtvis inga konserveringsmedel gömda där. Samma är för pajer, raggmunk, potatisgratäng och sufflé, det är allt gjort där. Nästan allt kött är dock rätt undermåligt, konstigt eftersom de har ett så bra slakteri så nära, men de är betalda av kommunen, så jag ska väl inte klaga. Ja, de är betalda av kommunen! Ta det skinnskatteberg!

För det andra så har Alsace och frankrike i allmänhet en mycket starkare matkultur än vi har. När jag ska laga svensk mat blir det ungefär julbord, sen tar fantasin slut och jag gör en pizza, eller ännu hellre mikrar lite dolmades, jag har helt enkelt ingen riktig känsla för svensk mat. I Alsace finns inga såna problem, det finns recept efter recept från Alsace, det är inga problem med att hitta kulturella referenser där. Alla som jobbar i köket förutom jag är också födda och uppväxta i Alsace, pratar alsassiska och lagar mat som de är vana vid och älskar, därför blir det förstås bättre än när svenska mattanter som aldrig har varit Indien ska göra en currygryta. Baksidan bli ju att det inte är mycket internationellt som serveras, pasta finns ju, men det är pasta från Pâtes Grand'Mère med en alsassisk dam på.

Det står ’Ces pâtes ont le goût de l’Alsace!’ vilket betyder ungefär ’den här pastan har smak av Alsace!’ alltså ingen önskan om att vara internationell, det är inga spännande italienska grejer här, utan smak av Alsace som säljer. Kan ni tänka er att man går till konsum i Skinnskatteberg och ser pasta där det står ’med smak av bergslagen på’? När Alssacierna lagar pasta gör de det på alsassisk vis, när det bjuds på pizza är det egentligen tarte flambée, en alsassisk specialitet, med andra ingredienser och jag har än så länge inte smakat några asiatiska smaker alls.

Den tredje saken som jag har märkt efter två dagar i köket är att det här är kvinnor som inte bara gör ett jobb för att få pengar i fickan, utan gör ett riktigt jobb som de tar på alvar och är stolta över. Det gäller att göra god och näringsrik mat varje dag och då drar man sig inte för att jobba övertid lite eller testa nya grejer. Och de har tid, visst det går undan, men det betyder inte att man inte kan improvisera lite, se vad som funkar och vad som inte gör det. Idag experimenterade vi lite med maränger, lite misslyckat, men det hindrar oss inte från att fortsätta på torsdag. Mat är viktigt, inte bara för att bli mätt av utan för att det är en del av en nationell identitet. Det ska vara förrätt, huvudrätt och efterätt, även om det bara är en vanlig sketen tisdagslunch. Det ska ätas långsamt och hinnas smakas på, och då vill man ha bra mat. Helst ska det vara vin till maten, det är det naturligtvis inte på freihof, men om nyår skulle bryta ut tidigt så finns det skumpa i kylrummet av någon anledning.

Alsace är en väldigt intressant region, med en blandning av franskt och tyskt och med en stark regional identitet som säger emot båda kulturerna. (och ni vet väl om att tyskarna har snott allt från Alsace, eller hur?)

Jag har, som du kanske har förstått, skalat 70 potatisar idag (ja, jag räknade), för en så dålig potatisskalare som jag är det ju en helt otrolig grej att lyckas med, jag vet inte hur jag gjorde, men stolt är jag!

Efter en dag i köket är jag väldigt torr om händerna och har ont i ryggen, men är annars oskadd. Ok, mina naglar är typ helt förstörda, men det får jag väl leva med^^ Jag skalade som sagt potatis, i typ en timme, inte så coolt om du vet hur seg jag är på att skala potatis, och NEJ, det här är inte en anledning till att i fortsättningen alltid tvinga mig att skala all potatis, du vet vem du är …

Det är väldigt nice stämning i köket, även om alla hoppar mellan Alsassiska och Franska lite random och jag har sagt mitt namn gång på gång och blir ändå kallad ’Sigfrid’,  ’Singrid’ eller mitt all time low ’Singred’, men på det hela taget är det ett trevligt jobb. Jag har mest skalat potatis och diskat, men jag håller fortfarande på att lära mig om hur allt funkar.

Jag ska fortfarande jobba med barnen, bara inte lika mycket, jag jobbar helt enkelt mer, men slipper i alla fall offra min lördagsmorgon. Fredagen blir lite problematisk, eftersom jag ju jobbar då 8-12, och jag gillar att åka tidigt till saker, men det går väl att jobba runt på nått sätt. 

Jag har noterat vissa intressanta och en del störande grejer med kön och könstillhörighet i frankrike hos barn so far. Jag vet inte om det här är “franskt” eller om det är så här överallt, men jag har i alla fall blivit chokad ett par gånger.

Det första var i julas då jag tittade i en katalog för leksaker med en liten flicka och vi valde på varje sida vilken leksak vi ville ha, ett tidlöst spel^^ På en sida var det bara en massa söta flickiga, rosa saker och någon cool kill-grej så jag valde kill-saken varav flickan brister ut att det kan jag ju inte göra, det är ju för killar. Jag sa att det inte spelar någon roll att man kan välja hur man vill, jag tyckte inte det var tid eller språkkapacitet för att förklara basic genus lära just då. Hon gick med på att jag valde killgrejer ibland, men det var uppenbart att hon tyckte jag var konstig.

Någon vecka efter det var jag i en affär och stod i kö för att köpa typ strumpor eller nått då jag ser två barn, en flicka och en pojke, uppenbarligen syskon stå och kolla på halsbanden. Mamman ropade till sig dem och flickan gick bort till henne, men pojken stod kvar och rörde lite vid ett halsband varvid mamman säger åt honom strängt att det var för tjejer och att han inte skulle röra det. Killen gick dock tillbaka till smyckena flera gånger och man kunde se att verkligen var intresserad. Mamman kom till slut och drog bort honom därifrån.

Den senaste händelsen var på ett födelsedagskalas förra veckan. En liten flicka fick en playmobil slott inbyggt i en skattkista med prinsar och prinsessor och massa smågrejor. Alla barnen blev jätte-upphetsade och samlades runt leksaken, både killar och tjejer, särskilt flickans bror var väldigt på och ville leka. Tillslut bröt flickans mamma in och sa att det var för flickor och att de andra flickorna kunde komma och hälsa på och leka med den, men inte pojkarna. En pojke började gråta och en av personalen sa åt honom på skarpen att det var för flickor och inte för pojkar.

Jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser av det här, jag menar, jag förstår att man kanske inte köper tjejiga saker till killar, men att förbjuda dem att leka med dem är väl lite extremt? I det första fallet så förstår jag att mamman inte ville köpa de smyckena till något av sina barn oavsett kön, det var mest chockerande hur arg hon blev över att killen ville kolla på halsband. Jag vet att det är lätt att säga åt andra hur de ska göra, jag menar jag har ju inga barn och när/om jag får några kommer jag kanske ångra den här texten, men det känns bara så fel.

Om du trodde att du skulle få någon intelligent slutsats så får du skylla dig själv för att läsa min blogg.