Sigrids Resor

Små tygbitar från Tokoyama, ganska små, men kan säkert användas till nått.

Vykort från museumet för orientalisk keramik.

Ett sött par strumpor.

En present, vem ska få den? Spänningen är olidlig, men jag kan avslöja att den är fin och går till någon som förtjänar den...

Idag åker vi i ut till Miyajima, en ö ganska nära Hiroshima. Den är känd för en vacker torii, shintoistisk port, som står ute i vattnet. 

Det är en ganska dimmigt dag idag och det är svårt att se bergstopparna ordentligt. 

Det är mest japaner på båten, kanske då det är en stor attraktion för shintoister

På ön finns flera tama (men inte domesticerade) hjortar som gärna blir matade trots att det finns stora skyltar som säger att det är förbjudet. Det är en stor turistattraktion.

Den största attraktionen är dock toriin i vattnet

Efter att ha gått runt lite och fikat i byn så åkte vi upp till berget.

Där fanns lite tempel och en fantastisk utsikt. 

Vi såg en lite  ö i dimman som heter Okurokamijima.

Det var vackert, men väldigt svettigt. Nu är det dags att ta sig ner med linbana för att äta lunch. 

Jag har idag lärt mig allt jag kan om östasiatisk keramik. Vi har gått runt och tittat på krukor och skålar på ett museum för keramik från Japan, Korea och Kina. Det var väldigt mycket vackert och en del lite klumpigt i mina ögon. Men med ett helt museum hade det varit konstigt om jag gillat allt. 

Vykort med keramik från museet

Vi är i i Hiroshima och åker turistbuss runt stan, delvis därför att det är gratis med våra resepass, men devis därför att det verkar som ett bra sätt att lära känna staden som vi kom till igår kväll. 

 Hiroshima är en väldigt "stadig" stad, stora höghus och gråa gator, inte så mycket roliga grejer som det var i Osaka. Det är väldigt mycket grått.

Mycket påminner en om andra världskriget, det finns en fredspark, ett fredsmuseum och atomic bomb dome, det enda huset som fanns kvar efter bomben som man har bevarat. 

Det är mäktigt och ganska läskigt att gå runt här, det är hemskt att något sådant här har fått hända, särskilt med den mängd atombomber som finns idag, ägda av stater vars omdöme jag inte litar på. 

Vi gick även förbi en staty över de barn 12 och över som offrade sin framtid och ibland sina liv för Japan och jobbade i krigsindustrin istället för att gå i skolan. Då började mamma gråta lite, det är hemskt med krig och atombomber. Och det är också hemskt när barn tvingas sluta vara barn.

Peace memorial hall var hemskt, alla namn på de dödade inskrivna i en stor vägg.

Museumet var om möjligt ännu hemskare med berättelser om familjer som dog, barn som aldrig hittades och olika hemska skador som uppträdde efter bomben.

Borgmästaren av Hiroshima har som uppgift/tradition att skicka ett protestbrev till den berörda varje gång det sprängs en atombomb både provsprängningar och övriga. Det har blivit ganska många genom året. Från 2010 och framåt är det 11 stycken, 10 av dem är till Barack Obama. 

På museet får man en liten trana med hopp om fred då tranan är en symbol för långt liv och har blivit en symbol för barnen i Hiroshima efter att en flicka vid namn Sadako vek 1000 stycken för att bli frisk från cancer som hon fått till följd av radioaktiviteten vid bombningen. Tyvärr lyckades inte det, men idag lämnas tranor vid monument för barn från Hiroshima.

Jag skrev en bön/önskan att hänga upp på ett träd 

Japan är ett otroligt enkelt land att resa i, även med bristande japanskakunskaper. All japanska jag kan har jag lärt mig från anime, men det går bra att ta sig fram ändå, lite för att jag gör det bästa av mitt ordförråd, men mest för att japanerna är så hemskt kommunikativa. 

Jag tror att för att förstå en person behöver man dels den tekniska färdigheten, och dels behöver man vilja förstå personen, och de japaner jag stött på har varit väldigt måna om att förstå mig. 

Oavsett om det blåser eller inte så syns det tydligt vad som är på flaggan, svenska flaggor trasslar bara ihop sig en massa och krånglar. 

Första kvällen i Osaka är trevlig, vi har ätit sushitrain med massor av spännande nya sushisorter. Det är ett helt annat nattliv här än det vi sett innan med mängder av ungdomar som hänger runt affärer och kaféer. 

Vi har sjungit karaoke i ett eget rum vilket var kul, det var mycket mer engelska låtar än jag trodde. 

Hotellet är modernt, men tydligt japanskt, ta av sig skorna, på med tofflor, låneyukata i skåpen och dörrar som dras åt sidan. 

Jag trodde allt sånt där var en traditionell grej, men det är tydligen bara en japansk grej

Den lilla byn shirakawa-go är helt bedårande, gamla hus som hålls i nyskick av de boende där turister kan komma och kika in mot betalning. Det är en liten by bland bergen som verkar vara en populär turistattraktion för såväl lokala och utländska turister. Även om vi mest sett japaner idag. 

Det är stora hus på flera våningar helt byggda utan spikar, bara surrade trästockar och vass. Runt husen finns stora risfält som fortfarande är i bruk.

Flera shintotempel är placerade runt om i byn och de största husen har sina egna kombinerade shinto och buddhism kapell som är rikt utsmyckade med buddor och tranor.

Vi fikade på ett bedårande kafé i blandat japansk och europeisk stil som tyvärr inte hade så god Darjeeling, men väldigt fin miljö. 

Efter att förfriskat oss på kaféet så gick vi upp till en utsiktsplats på en kulle där vi hade utsikt över större delar av byn där det också finns en litet tempel. 

Maten är god, men väldigt annorlunda mot vad jag hade väntat mig. Det jag har ätit innan av japansk mat är sushi och yakoniku/yakotori, vilket visserligen finns här i viss mån, men det är inte det som dominerar. Det är mycket kött även om det går art få vegetariskt och det är mycket lite gluten i maten. 

Den stora skillnaden mot mina förväntningar är att det är så mycket inlagda saker, svamp, grönsaker, allt som går, dock inte kött eller fisk vad vi sett hittills. 

Picklad svamp är ingen höjdare, men flera grönsakerna är riktigt goda. Ingefäran är man ju van vid, men alger, bambuskott och äggplanta är också riktigt trevligt om än ovant.

Nu har jag varit på mitt första shintotempel, det var vackert och lite ovant mot sådana tempel jag är van vid. Det var inget hus man gick in i utan man tillbad utanför på vad som liknar en altan. 

Det var ett stort gammalt träd utanför på gården som hade en staty av en kami, en Gud, i sig.

På toriin, porten, var flera bönelappar fastklistrade.

Eftersom shintoismen finns med i många animes och manga så känner jag igen mig en hel del, även om det förstås finns en hel del skillnader. Om nu det inte stämmer att man kan slåss med bönpapper som sailor mars...

Takayama har ett Macintosh museum med massor av konsthantverk från tidigt 1900tal. Mycket vackert museum med ett jättefint kafé. Tyvärr inget glutenfritt fikabröd, men gott Darjeeling. 

De förstod min lilla bok med instruktioner om glutenintolerans väl. Vilket det verkar som om de generellt gör även om de aldrig hört talas om det tidigare. 

I allmänhet är det ganska vilsamt som glutenintolerant i Japan, det mesta är redan glutenfritt från början. 

Samtidigt är det väldigt modernt och nytt med toasittsar som blir automatiskt varma och som kan spela upp ljud och doftar gott om man trycker på en knapp. Internet funkar också helt perfekt, samtidigt som jag äter tofu och svamp med ris till frukost. 

Det här är det fina tesettet som kommer med rummet, de kommer även varmt vatten i en termos till rummet.

Idag kom vi tidigt till Nagoyas flygplats. Det var 3 på natten svensk tid, särskilt för dem som inte hade kunnat sova något. Lokal tid var dock 10 på eftermiddagen, så det var bara att försöka ta sig till vandrarhemmet utan att somna på vägen. Innan vi tog tåget åt vi lite risbollar med te och misosoppa. På flygplatsen försökte vi även köpa biljetter till studio ghiblimuseet, men det var helt slut tyvärr. Vi begav oss sedan mot Nagoyas tågstation, köpte mer mat och satte oss efter lite om och men på tåget mot värdshuset i samhället vi ska försöka bli av med jetlagen i. 

Tågen är jättefina, mycket utrymme för benen och sittplatserna är liks tydligt uppmärkta som man är van vid från Sverige. Deg är tyvärr väldigt lite rum för bagage vilket blir lite krångligt om man har fyra stora väskor.

Japan är hittills otroligt vackert, risfält överallt, stora trädbeklädds berg och söts små byar. Det är helt nya trädsorter och spännande ny geologi. Maten är fantastisk, kanske mest för att jag känner igen den från manga och folket är otroligt organiserade och artiga. 

Innan jag åkte till Japan så intalade jag mig skälv att Japan är ett helt normalt land och inget magiskt anime sailor moon land med Manga överallt och söts skolflickor i sjömansuniform och på ett sätt stämmer det. Det är vanliga fula höghus och vanliga stressade arbetare i vanliga tågstationer, men samtidigt är det instruktiva mangor om hur man checkar in och gulliga maskotar överallt. Jag får väl sägs att hittills så är Japan ett helt vanligt land, bara lite sötare än andra länder.

Jag har förresten redan sett min första Lolita, hon var jättesöt =^_^=

imorgon är det den internationella lolitadagen och då ska jag i väg och träffa lite andra lolitor för en picknic.

 

Inför detta måste det ju såklart bakas gulliga små saker, vilket jag har gjort till bästa förmåga.

 

Först ut, muffins, citronmuffins med glasyr och zooapor

Sedan har jag gjort lila rulltårta med björnbärsmarmelad, både gott och det ser sjukt snyggt ut!

 

Och ja, det är mönsterpapper den ligger i, jag hade inget annat^^'

 

Jag hoppas det kommer att smaka imorgon.

 

Recept till rulltårta finns här

 

och muffins här