Tartt, Donna; Den hemliga historien

Böcker lästa: 38
Böcker kvar: 62
U
  • Utkommen 1992
  • Handling Richard är en ganska vanlig kille som kommer till Hampden för att studera. Efter lite om och men så hamnar han  i en väldigt intressant och ganska märklig klick av gregiskastuderande ungdomar. Vad som börjar som en glad liten grupp blir snart obehaglig när Richard förstår vad hans nya vänner egentligen håller på med.
  • Karaktärer Richard är ganska meh, han har väldigt få åsikter och håller alltid på att göra något för de andra 'coolare' karaktärerna. Kanske ska detta symbolisera att han är blyg och följer grupptrycket, men jag tycker det hade varit intressantare om han hade haft ltie mer egna åsikter. Och hans föräldrar är alltid oangerat utanför storyn. De andra karaktärerna å andra sidan är fyllda med personalitet och knäppa ideer. Vi har Henry, inåtvänd, jobbig, egoistisk, geni eller bara han som egentligen tar hand om alla? Tvillingarna, Charles och Camilla som antingen är lite för perfekta eller bara galna, Francis, the tolen gay guy som är den osm verkar vettigast i gruppen, ja, han och Camilla (cojnsidence? I think not!). Sen finns Edmund, eller Bunny som han kallas, eller Hunny som jag har döpt honom till. Bunny är den jobbigt dryga typen som alltid gör fel, men som man alltid vill ha med när det är fest och som man av någon anledning lånar pengar till fast man vet att man aldrig kommer få igen dem. Vänskapskretsen är väldigt labil, men det gör bara att den blir mer intressant. Sen finns det Julius, den fantastiske mentorn som är npgon sorts blandning av Jesus, Hercules, Dumbaldore och Gandalf. Han är itne med så mycket i boken förutom när folk talar om honom, vilket är ganska ofta.
  • Språk Fantastiskt språk! Den här boken tar upp väldigt jobbiga saker, incest, mord, djurplågeri, almän gore och massvis med drogproblem, men Tartt lyckas undvika att beskriva vad som faktiskt händer utna istället fokusera på hur karaktärerna reagerar på det som hänt. Nästan inga av bokens jobbiga scener finns beskrivna när de händer, utan de sipprar frma genom historien genom att de pratas om eller enbart antyds om. Mycket skickligt, det roliga med döda grisar är inte att de blöder, utan att de påverkar folk.
  • Slutsats Det här är en riktigt bra bok, den är ganska hemsk, men på ett hanterbart sätt och den tar upp många jobbiga grejer. Den är inte vad jag skulle kalla realistisk, men den är så bra skriven att man förlåter den. Jag rekommenderar den till alla som vill läsa om mysterier utan att läsa deckare. 4 av fem awkward lolita miner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0