Kapitel 6

I vilket Jonna uppdaterar sin religionsundervisning

 

När hon kom hem så möttes hon av Örjan som stod i telefon och nickade åt henne. Han verkade diskutera begravningsbuketterna och när hon sa att hon skulle ut så nickade han igen. Hon tog hon på sig det nya linnet och begav sig mot skogen. Inez väntade på henne i människoform. Hon hade på sig samma klänning som dagen innan.

”Välkommen Jonna”, sa hon glatt.

”Jag har försökt att hitta något om hur Estrids ätt använder sin magi, men det är inte så lätt, jag ska börja med att lära dig lite grunder, kom, sitt ner”. Inez satte sig ner i skräddarställning på marken, Jonna gjorde likadant, av någon anledning kändes marken varken kall eller obekväm.

”Häxor har alltid funnits, så länge vi kan minnas. Vi gör ett avtal med en gudom och får krafter av dem. I gengäld måste vi utföra uppdrag de kan ge oss och oftast så förändras våra kroppar. De kanske blir av sten, eller en växt, i mitt fall så är min kropp ett lodjur, jag bara ändrar den ibland till att se ut som en människa”.

  Jonna undrade om hennes kropp skulle ändras till något konstigt, men hon fortsatte lyssna och avbröt inte.

”Vanligtvis så blir man inte häxa utan att först ha genomgått träning, det var inte rätt det din farmor gjorde, att bli en häxa utan att ha en mentor är i bästa fall oansvarigt, i värsta fall kan det leda till döden. Vad jag kommer lära dig är sådant som nästan alla häxor brukar kunna, att kommunicera via drömmar och att känna igen andra häxor. Du borde också börja skriva ner vad du gör och hur du kan använda dina krafter. När vi tillhör ätter där ingen mentor finns att tillgå så brukar vi försöka hitta en dagbok från en tidigare häxa. Att ha en sån bok är till stor hjälp, jag ska försöka hitta en bok skriven av en tidigare av Estrids ätt”.

  Jonna nickade, det var så mycket att ta in helt plötsligt, hon mindes drömmen hon hade haft där farmor kom till henne, var det modern som hade kommunicerat?

”Jag ska lära dig om drömmar när du sover, det är mycket praktiskt, för ens kropp behöver inte vara involverad, så du kommer kunna lära dig saker utan att behöva trötta ut dig. Det blir som om du drömt en vanlig dröm. Men nu till att känna igen andra häxor”.

  Jonna räckte upp handen, det kändes lite fånigt, men Inez pratade så snabbt att hon inte vågade försöka avbryta.

”Ja”? Frågade Inez vänligt

”Jag tänkte bara, jag fick den här av farmor”, hon tog fram ädelstenen ur byxfickan.

”Det är en häxsten, vissa häxor kan lägga ner trollformler i föremål, ädelstenar är oftast använda, men även andra saker kan fungera”. Inez tog stenen i sin hand.

”Den skyddar dig mot onda energier och gör så att vissa inte kan upptäcka dig”.

”Vilka då? Finns det onda häxor”?

Inez tvekade lite, men fortsatte sen.

”Ja, men det var inte det jag menade. Självklart finns det häxor som använder sina krafter på ett omoraliskt vis, vad vi tycker är rätt och fel är heller inte alltid vad modern tycker är rätt och fel, men det finns andra också. Jonna, i den här världen finns en källa till magi, gudomar. Nuförtiden vet jag bara om modern, men tidigare ska det ha funnits många. Men det finns andra världar, och i den värld där människor kommer när de dör finns det en sorts varelser som brukar kallas demoner. Jag vet inte så mycket om hur det fungerar, men en människa kan binda en demon till sig och nyttja dess kraft. Människor som gör sådant kallas trollkarlar, oavsett kön. De är ännu mer ovanliga än häxor, jag tror inga lever nuförtiden. Den här stenen gör så att demoner och i förlängningen trollkarlar inte kan veta att du är häxa. Det är nog ingen fara, men det skadar inte att ha på sig den. Nu tycker jag vi talat nog om detta, vi måste börja din träning”.

Resten av kvällen och alla kvällar på en vecka så övade Jonna sig i att försöka hitta Inez när hon stod gömd, när Jonna hade ögonbindel på sig och när det var mörkt. Det var väldigt svårt i början, men efter ett tag så började hon kunna ana något särskilt där Inez stod. Det var svårt att beskriva, bara en magkänsla hon fick ibland och hon blev bättre och bättre på att pinpointa den.

  På nätterna så drömde de tillsammans, det var konstigt att träffas i en drömvärld där hon var helt medveten, men inte hade en fysisk kropp. Efter ett par dar fick hon designa världen och de träffades på stränder, berg och i hotellobbyer. Men hon lyckades inte starta upp drömvärlden själv, hon undrade varför, men Inez ryckte på axlarna och sa att Estrids släkte inte var så bra på det mentala.

  Allt häxeri tog mycket tid och energi, men hon fann att det inte var svårt att orka med både skola och kompisar. Det var som att hon blivit starkare, även om hennes kropp blev trött så kunde hon pusha den hårdare.

Inez hade sagt att vissa häxor kunde förvara saker i andra dimensioner och det förmodligen var där som kronan var nu. Men hon kunde inte göra det skälv och Jonna hade ingen ide om hur hon skulle kunna få fram den. Hon hade försökt kontakta modern, men hade inte fått något svar.

På fredagen var det Solveigs begravning, den gick fort och Jonna hade svårt att koncentrera sig. Efter begravningen var det kaffe, Jonna satt och försökte så diskret som möjligt sms:a med Maja. De skulle ses alla tre hos henne på kvällen och sova över. Majas föräldrar var på en hundutställning med sina Jack Russell terriers hela helgen och de skulle se på film och göra pizza.

    Föräldrarna släppte av henne vid gården och Maja kom ut för att välkomna henne. Det kändes på något sätt mer fel att inte berätta om häxerierna för hennes vänner än för hennes familj. Hon hade haft hemligheter för sina föräldrar förut och det var mycket hon inte berättade för sina bröder, men hon hade aldrig undanhållit något för Maja och Elvira tidigare, hon undrade om de hade några hemligheter för henne?

  Elvira anslöt sig när de redan stod upp i armbågarna i pizzadeg. De hjälptes åt att hacka grönsaker och hälla på ost. Sen såg de en dålig tecknad film till pizzan och åt lite chips som Elvira hade haft med sig. Det var skönt att hålla på med något så vardagligt, men Jonna önskade att hon kunde berätta för dem om vad hon höll på med. Inez hade sagt att vem som helst, oavsett var man kom ifrån så kunde man bli häxa. Om man hade hjälp av en person som redan var häxa så var det ännu enklare, om Jonna blev riktigt bra på att vara häxa så kanske hon kunde lära sina kompisar. Det hade varit kul, det kunde vara som en cool superhjältegrupp. Typ stoppa brott och så.

  Elvira och Jonna sov på golvet i Majas stora rum, Maja var det enda barnet i familjen och fick nästan allt hon ville ha, hennes rum var bara lite mindre än hennes föräldrars. Det var mysigt att ligga och prata i mörkret, Maja pratade om sin pojkvän, Markus som hon hade varit ihop med sedan mellanstadiet, hon var orolig för att de hade växt isär under gymnasiet, men alla kände dem som Maja och Markus och det skulle vara svårt att göra slut nu. Hon fick rådet att vänta lite till och känna efter, det var svårt med kärlek.

  Jonna kände att hon absolut inte ville ha en pojkvän, det skulle vara en annan häxa i så fall, att behöva gå bakom ryggen på en till person som stod henne nära hade vart alldeles för komplicerat. Tillslut så somnade de, klockan var långt efter tolv.

Hon träffade Inez i drömmen, de var på taket till en restaurang, hon satt och drack en fruktig drink och Inez hade solhatt på sig.

”Jag tänkte på en sak”, sa Jonna tvekande.

”Om du inte har något emot att jag frågar, hur gör du med typ släktingar och vänner och så”?

  Inez drog sitt hår framför ena axeln, vilket hon alltid gjorde när hon ville tänka noga på vad hon skulle säga.

”Jag har i stort sett ingen kontakt med min familj. Jag har en dotter och hon har tre barn, men jag får inte träffa dem för henne och jag vill inte tränga mig på. Jag borde lära barnen om att vara häxor, men hur kan jag tvinga dem? Jag har flera vänner, men alla är häxor eller djur. Var inte orolig Jonna, jag är ett lodjur, jag gillar ensamheten, men många häxor fungerar utmärkt med vanliga samhället, de har vänner, familj och normala jobb. Förutom att många jobbar som tarotläsare och new-age personer så är det många som jobbar inom vården. Ditt liv är inte över bara för att du är häxa”.

”Men kan man inte berätta för sina vänner? Det känns hemskt att de inte vet”.

”Jag förstår den känslan Jonna, men de flesta människorna kommer ha det svårt att acceptera våra krafter. Jag kan inte ge dig några konkreta råd, men om du ska berätta så måste du vara väldigt försiktig. För båda er skull, men mest för dem. Om de berättar för alla att du kan göra häxkonster så kommer ingen tro på dem. Och tro mig, det är en dålig ide att komma ut inför hela världen. Om du säger att det stämmer så kommer ni både hamna hos psykologer och inget kommer bli bättre för någon”.

”Men varför kan vi inte berätta för världen? Vi kan ju hjälpa till med massor av saker”!

”Ja Jonna, men vi skulle förväntas dela med oss av våra krafter och tänk om de bad saker av oss som vi inte kunde gå med på? Tänk om de vill registrera oss och tvinga oss att arbeta med militären? Häxor går alltid före all annan grupptillhörighet, det skulle leda till ett krig mellan häxor och vanliga människor. Det är ett alldeles för högt pris att ge för möjligheten att få vara ute bland folk som häxa”.

  Jonna sa inget mer om det den natten, men hon kände att Inez hade fel om hennes vänner. Maja och Elvira kanske skulle tycka det var konstigt först, men om hon tog det försiktigt så skulle hon säkert kunna övertyga dem.

  På morgonen åt de scones, Elvira lagade som hon alltid gjorde eftersom det var hon som gick upp först. Maja hade inte vaknat än och Jonna höll på att ta ut alla syltburkarna ur kylen då hon kände något. Elvira kändes, annorlunda, det var något i hennes aura som var ovanligt. Jonna ställde ner syltburkarna igen och tittade på Elvira. Det var nästan som om hon kändes som en häxa? Men kunde det vara möjligt, hon sneglade på klockan, den var halt tio, Maja skulle vakna snart. Medan hon lade fram burkarna på bordet så tog hon beslutet att hon skulle prata med Elvira om det efter skolan på måndagen. De hade religion tillsammans utan Maja och de brukade prata under lektionerna.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0