Hem snart

Nu är det lite mer än en månad kvar och alla dessa förberedelser gör mig både rädd, ledsen och förväntansfull. Jag är mitt i en massa papper om hur jag har haft det, om jag har fått allt jag behöver och hur jag tar mig hem och till seminariet. Skickade iväg en bunt idag och det blir en till bunt på torsdag. Jag har även börjat tänka på alla grejer jag har och tänkte göra en ordentlig utrensning i helgen och skicka iväg lite kartonger, inte en chans att allt får plats i en väska med max 20 kilo.

 

Det ska bli kul, det ska bli underbart att få komma hem, träffa alla, leva ett mer normalt liv och inte behöva tänka så mycket och ta så mycket ansvar, men det ska bli hemskt att flytta. Att packa ner allt, ta ner alla affischer, städa lägenheten, tömma kylen och sätta sig på bussen bort för sista gången. Jag känner igen känslan, jag har haft den förr, men den här gången är den inte lika stark. Australien var annorlunda, hur mycket jag än vill förneka det så har jag växt, jag är inte lika fäst vid Frankrike som jag är vid Australien, jag har en mer mogen relation till landet. Inte så att jag inte gillar min patriotism till Australien, men jag kommer inte hopp

a till och vilja diskutera det varenda gång som frankrike nämns, kanske för att det är närmare och mer välkänt, men kanske också för att jag är äldre och mindre påverkbar. Den här gången så är det inte så skarpt heller. Australien var ett år, tolv månader utan någon fysisk kontakt och mycket liten verbal kontakt med någon i Sverige, det var jobbigare och lättare på samma gång, nu så är det inte lika stort att komma hem, folk har träffat mig, om inte alla å de flesta och det har inte varit lika stor upplevelse för mig att åka till frankrike. Missförstå mig rätt, jag älskar landet har trivts jättebra och jag är jätteglad för det här året men det är inte en helt omvälvande grej som förändrar mig radikalt, vilket jag ändå tycker att Australien gjorde på vissa sätt.

 

Allt jag vet är att jag skulle vilja göra det här i varje land i hela världen och att inget går upp mot mitt år i Australien, det här var ett underbart år, men Australien var det bästa året någonsin i mitt liv. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0