Första slutfesten

Jag har just kommit hem från en trevlig avslutningsfest eller vad man ska säga i Strasbourg. Det var lugnt och trevligt, vi var fem personer som träffades på en sushirestaurang med jättegod mat. Efter det så gick vi till en utebar och drack ett glas och sen åt vi en glass och åkte hem. Det är jättevarmt här och jag är glad över att det inte blev senare för jag måste jobba hårt imorgon^^


Ju mer man packar desto mer kaos blir det.

Jag har packat sex lådor, en ryggsäck, en halv resväska och en halv shoppingväska och ändå så är det jättemycket grejor kvar. Och det ser stökigare ut än det gjort på länge! Förutom att se stökigt ut ser det ut som om ingen bor här utan att någon bara sover här och har dumpat lite random grejer överallt, men inte fixat i ordning något. Borta är affischerna, alla böcker, alla papper, broschyrer och kort. Majoriteten av smink, smycken och kläder är nerpackade och det enda som finns kvar är saker jag måste ha och presenter folk här ska få. Det är deprimerande. Jag vet att jag startar tidigt men något måste jag göra medans jag slöar och jag vet hur hektiskt det kommer att bli sen så jag vill ha så mycket som möjligt gjort så tidigt som möjligt så att jag slipper stressa den 4. Jag menar det börjar klockan 6 på morgonen (as if jag kommer vara där) och det slutar typ… sent med en nuit dansant, eller dansnatt. Jag kommer nog inte dansa så mycket, men som pappa sa, jag får väl dansa tryckare^^

 

 


Ser du den här rubriken… 6 ninjor…

Så jag har blivit ninja. Eller för att vara ärlig, jag har stukat foten och min bandagerade fot i mina sandaler ser ut som en ninjafot à la naruto. Det är ungefär det bästa med att stuka foten. Det hände så här:

 

Jag, Mercy och Mercys bror Philip var ute och gick med walkie-talkies då vi kom på att vi kunde dela upp oss och prata med varandra. Ganska snart så kom det sig att Philip började jaga oss och vi sprang och gömde oss bakom en buske, för vi såg honom komma. För att ta sig till busken var man tvungen att gå över ett stängsel, det var kanske 30 cm högt, men jag lyckades snubbla till lite. Det gjorde lite ont, men inget jag tänkte på. På kvällen när jag gick hem från kontoret så gjorde det dock ont att gå i trappor och på söndagsmorgonen var jag osäker på om jag kunde ta mig till köket, men efter en stund så blev det bättre. Idag så pratade jag med pappa och blev skjutsad (älskar dig Janine!!!) till apoteket och har bestämt mig för att inte åka på seminariet, i alla fall inte idag. Jag får se hur det blir, men jag har pratat med dem, och det enda jag egentligen missar är ja.. sista seminariet. Det vore kul, men jag överlever.

 

Sen vill jag bara säga att jag mår bra, få inte panik (jag tittar på dig mormor). Det gör knappt ont om jag bara går på plan mark och bara lite när jag går i trappor.

 

Utchia Sasuke– ser coolare ut i bandage än du sen 1999


Shopping

Idag har varit en hektisk men trevlig dag. Jag har slutligen gjort nästan alla mina sista inköp, alla presenter och grejer jag vill köpa innan jag åker hem. Tyvärr kan jag inte prata så mycket om presenterna för risken är stor att du ska få några av dem, men mina kökstanter (som jag hoppas inte stalkar mig och använder babelfish) ska efter lång fundering få en massa badgrejer. De var jättesvåra att köpa till, grejer känns för svårt, smycken för dyrt, men lite schampo och andra grejer behöver alla. Självklart ska jag ha med mig lite gott att äta till fikat också^^

 

Till mig har jag köpt min sista franska manga, lite cd:s och lite lyxig mat till i helgen. Jag sitter och lyssnar på Christophe Maé, han är underbar^^ *sjunger med*

 

Donc c’est des jours je me lache…

 

I alla fall. Jag har tagit ner alla affischer och packat ner mina böcker i lådor, så det är väldigt tomt här på ett stökigt sätt. Hela halva väskan är redan full och jag har inte ens börjat med kläderna än! Ok, några är i lådor eller på ica (glöm inte att hämta ut!) men alla andra ska ner i väskan, ryggsäcken och min uber shoppingväska jag har köpt. Principen är att kan jag hålla den i en hand är det en handväska.

 

10 dagar kvar!

 

=_=

 

Här, ta en katt

 

./l、

(゚、 。 7

.l、 ~ヽ

.じしf_,)ノ


Fête de la musique

Idag var det då dags för den årliga musikfesten, jag gick på skolkonserten och det var en väldigt konstig känsla. det var ju mina barn som stod där framme och vinkade till mig och sjöng så fint, även om de glömde bort sig ibland. men det är ju inte mina barn, utan någon annans och det känns lite konstigt att de kan vara mina och samtidigt inte. Jag önskar att jag kunde visa lita bilder, men det har jag inte rätt att göra, jag får inte ens nämna barnen vid namn så det är jättesvårt att beskriva dem så att ni förstår hur underbara och fantastiska de är. jag känner mig nästan personligt engagerad i showen, för jag har tragglat låtarna med dem i veckor nu och sett till att de kunde alla orden utantill.

jag längtar till veckan för då får jag vila^^

Jag har just kommit hem från japanaddict, chapitre 2 och det har varit underbart på ett väldigt utmattande sätt. Hela nio timmar har jag spenderat i palais des fetes med en massa andra manganördar. Jag är så trött att jag inte vet hur jag ska hålla ögonen öppna, men det har ju gått hitils, så det ska väl gå imorgon.

 

Det har varit jättekul. Jag har blivit totalt mosad i DDR, tagit en bakaloreat-examen (mycket bättre än de där bacaloréat grejerna fransmännen har som högskoleprov, fast obligatoriska). Det var lagom svårt, japanska, historia, shoujo, shounen, geografi, matematik och pokémon (ja, det är ett ämne), men franskan var jättesvår. Hur ska jag kunna veta vad chrono crusades hjältinna heter i den franska versionen eller vilka animes som har blivit dubbade till franska.

 

Det var en cosplay uppvisning och en jättecool saga, men jag visar bilder typ i övermorgon.

 

Affärerna var inte så intressanta, lite manga/anime, en massa kläder helt inte i min smak och bilder. Men, jaja, jag sparar pengar.

 

 

Imorgon blir det kattöron som gäller, jag älskar japan-nördar!

 

=^_^=


Sista arbetsdagen i köket.

Idag hade jag min sista dag i köket, jag vet, jag fattar inte heller hur det gick till. Grejen är det att jag har jobbat 14 timmar övertid som jag nu ska ta ut. Och eftersom jag jobbar 14 timmar per vecka så tar jag ut allt i ett nafs vilket gör att jag nu är klar med köket. Sen ska jag naturligtvis hämta mat där varenda dag och den andra juli så ska jag komma och säga adjö, ge bort lite presenter och så.  Jag upptäckte detta idag är jag gick därifrån och det gör mig lite rädd. Även om det är relativt lång tid kvar (17 dar) tills jag ska hem så börjar det bli sista gångerna nu. Sista gången jag var på franskakurs, sista gången på judon, sista gången på lekateljén och nu sista gången jag jobbar i köket. Det är rätt sorgligt men ganska spännande.

 

Vad gjorde jag för intressanta och roliga saker på min sista dag i köket då? Jo, jag skalade coola potatisar och häftiga morötter! Sedan, så hackade jag superpurjolök! Efter det så blev det en mängd med übermäktig disk som jag ägde totalt. Joseane råkade bränna den magnifika kakan lite, men Yvette fixade storslagna pommes frites och awesome stek. Vi drack prominent kaffe och städade de slittåliga bänkarna tills de glänste som speglar. Sen gick jag hem och åt en badass måltid.

 

Allt låter coolare med lite snygga adjektiv instuckna. 


Den protestantiska kyrkans gömslen

Min kyrka är ganska liten, så ibland så inträffar den i den närliggande byn Marlenheim, vilket inte är något problem då det tar tio minuter att cykla dit. Problemet ligger i att jag inte visste var kyrkan låg. I det lokala bladet så står det att det var i ’église protestante de Marlenheim’ men googlemaps visar ingen protestantisk kyrka där och inget kom upp på min googlesökning. Så med förhoppning om glada lokala hjälpare gav jag mig av till byn imorse. Det var nästan öde på gatorna och den enda jag hittade att fråga om vägen var turist, så där hade jag ingen tur. Jag kunde dock höra kyrkklockorna och följde ljudet till en kyrka som jag antog var den protestantiska. Så fel jag hade.

    Den katolska mässa jag istället hamnade på var väldigt mycket så som jag hade trott att kyrkan i Frankrike skulle vara. Inte för att själva mässan var så annorlunda från de katolska mässorna jag har gått på i Wangen, men folket där verkade vara plockade ur en film. Nästan alla var över 60 flera säker över 80 och de var alla fint söndagsklädda, männen i ljus kostym och kvinnorna i blus och kjol. De få barn som var där hade också de finkläder på sig, inte för att det var någon särskild speciell dag, men det var söndag, så då ska man vara fin. Jag som har blivit botat från att man måste ha fina kläder på sig i kyrkan, även om jag aldrig har urringning eller särskilt kort kjol, kände mig rätt malplacerad i min röda känning, vit bustiere och jeans. 


Den japanska trädgården

idag gorde jag ännu en sak som jag bör göra innan jag åker hem, jag besökte den japanska trädgården i ittenhem. 
Ingången till trädgården,
den var lite annorlunda än jag hade tänkt mig, men rätt kul
Vänta, ska jag in en trädgård eller ett shintotempel?
Random urna? eller plats där gudarna bor, orkar inte ta reda på det..
de är snygga, men hemskt stora, de skakade på sina  stjärtfjädrar, de var läskiga...
Lite mulnare idag, men ändå varmt och skönt.
Älsklingen kom online, så vi kunde prata lite.
Grattis till folke, agnes och anna på studenten!

Cykeltur

Det börjar bli dags att göra alla grejer som man inte kommer hinna göra om man gör dem nu, så jag tog med mgi mobilen och fotade från cykeln. 

 

Jag cyklade snabbt nerför kullen, så snabbt att jag tappade mobilen, jag vänder mig och hör en bil komma bakifrån så jag går mot sidan. Sen ser jag något svart flyga där bilen kör fram och springer dit och kollar. Mobilen ligger i fyra bitar som går att sätta ihop och när jag startar måste den gå igenom lite grjer, men annars funkar ne perfekt. Åh vad jag älskar otekniska mobiler.

 

träd, vackra gröna träd längsvägen

 

Utsikt från räcket

 

Jag njuter av cykelturen, trots sol i ögonen

 

och sist, men inte minst, kor.


Jag har varit hemsk

Idag var jag tvungen att göra något förfärligt. Jag talade om för en liten flicka att jag inte var hennes kompis och att hon därför inte kunde be mig att leka med henne när hon ville, utan bara när jag arbetade och då kunde hon inte ta det för givet för jag har en massa andra uppgifter för mig också.

    Det var hemskt! Hon blev alldeles tyst och så där ’jag fattar att jag gjort fel’ aktig och jag ville bara krama om henne och säga att jag inte menade det och att vi skulle gå och leka på en gång. Istället så gick jag min väg, hoppas att hon förstod att jag bara menade att jag inte kunde leka med henne när hon ville och inte att jag inte gillar henne vilket är helt osant, jag älskar henne, hon är jättesöt och underbar och hon utnyttjar det nått otroligt. Vilket är anledningen till att hon oftast får som hon vill.

    Att hennes föräldrar inte kan hantera henne heller gör ju inte situationen bättre, hon har det även svårt med de andra barnen och jag tycker så synd om henne när hon går själv, vilket hon naturligtvis utnyttjar. Jaja, det var hemskt, men det var väl bättre att ta en stor fight än små varje gång hon försöker bossar runt mig.


Vandring runt kullen

Här kommer lite bilder från vandringen igår, helt underbart, trots värmen.
Filofiserar om viktiga saker, som middag.
Mercy och jag hittade lite körsbär, de sa att vi fick ta några, de sa inte hur många...^^
Jag och Mercy tar en paus för att ta lite bilder, det kanske inte syns, men det var jättevarmt, lite under 30 grader enligt Joseane!

Jag går och lägger mig...

Igår var en rolig, men uttröttande dag, trots att jag var ledig från jobbet och inte hade någon skola. Klockan 1 gick jag över till Szobody’s och klockan 2 åkte vi till posten och skickade iväg mina paket till Sverige. Sen så gick jag och Mercy den 2 timmar långa vägen runt kullen, en otrolig vacker vy av växlande vingårdar, skog och blomsterängar. Vi tror vi såg vildsvinspår, men de var inte särskilt färska. Det är verkligen sommar här nu, allt blommar och är grönt och körsbären är röda och mogna, de som fått mest sol i alla fall.

   Efter det skyndade jag mig hem, åt mat, fixade till mig och begav mig sedan till Strasbourg där jag gick och handlade. Sedan så var det dags för min franskatenta som varade i en och en halv timme och gick väl ok. Jag tror inte jag får någon medalj för min grammatik, men kanske för den lilla uppsatsen jag skrev.

 

 

Idag är jag därför helt utsliten efter att även ha jobbat åtta timmar. Ja skulle vilja visa bilder från promenaden, men min dator vill inte, så jag får väl göra det typ nångång.

 

Kanske när min syster skickar resten av parisbilderna ^o- 


I packandets tider

Jag har köpt lådor idag, tre stycken, nästan 1000 kronor kostade det, det är inte klokt. Jag har redan packat dem, men det märks knappt på alla grejor jag har. Även om jag med lite god vilja kan få med mig lite under 40 kilo hem på planet så vet jag av erfarenhet att det kommer vara svårt att få det att gå ihop i slutändan ändå. Imorgon ska jag köpa två till, en som ska fyllas med manga och en som ska vara kvar tills den andra juli då den ultimata packningen äger rum. Har skaffat mig skuts, för närmaste postkontor ligger en bit bort och jag vill inte gå med fyra 7-kilos förpackningar nerför kullen. Jag vet att jag freakar, men det är en bra idé att få det här gjort nu när jag har tid, för tiden kommer att försvinna och så står jag där med övervikt och det vill jag inte. 33 dagar är det kvar idag tills den femte, 33 dagar att fixa det sista på. Och jag vet att den sista tiden kommer bli panisk, inte bara för att jag ska på anime konvent sen åker på seminarie, kommer hem, packar en dag, ska sedan på den lokala festivalen samt fira min födelsedag och dagen efter den är slut så ska jag hem. Jag får en liten dag mellan seminariet och festival/födelsedag att packa på och sedan får jag väl göra en sista koll den fjärde om jag hinner, men det är allt. Då vill jag ha saker skickade och packning planerad så jag slipper åka och köpa en till kartong i sista minuten vilket var vad som hände i Australien.

 

Håhåjaja, det är väl bra att jag har att göra så jag inte börjar bli nervös över att åka hem. 


Hem snart

Nu är det lite mer än en månad kvar och alla dessa förberedelser gör mig både rädd, ledsen och förväntansfull. Jag är mitt i en massa papper om hur jag har haft det, om jag har fått allt jag behöver och hur jag tar mig hem och till seminariet. Skickade iväg en bunt idag och det blir en till bunt på torsdag. Jag har även börjat tänka på alla grejer jag har och tänkte göra en ordentlig utrensning i helgen och skicka iväg lite kartonger, inte en chans att allt får plats i en väska med max 20 kilo.

 

Det ska bli kul, det ska bli underbart att få komma hem, träffa alla, leva ett mer normalt liv och inte behöva tänka så mycket och ta så mycket ansvar, men det ska bli hemskt att flytta. Att packa ner allt, ta ner alla affischer, städa lägenheten, tömma kylen och sätta sig på bussen bort för sista gången. Jag känner igen känslan, jag har haft den förr, men den här gången är den inte lika stark. Australien var annorlunda, hur mycket jag än vill förneka det så har jag växt, jag är inte lika fäst vid Frankrike som jag är vid Australien, jag har en mer mogen relation till landet. Inte så att jag inte gillar min patriotism till Australien, men jag kommer inte hopp

a till och vilja diskutera det varenda gång som frankrike nämns, kanske för att det är närmare och mer välkänt, men kanske också för att jag är äldre och mindre påverkbar. Den här gången så är det inte så skarpt heller. Australien var ett år, tolv månader utan någon fysisk kontakt och mycket liten verbal kontakt med någon i Sverige, det var jobbigare och lättare på samma gång, nu så är det inte lika stort att komma hem, folk har träffat mig, om inte alla å de flesta och det har inte varit lika stor upplevelse för mig att åka till frankrike. Missförstå mig rätt, jag älskar landet har trivts jättebra och jag är jätteglad för det här året men det är inte en helt omvälvande grej som förändrar mig radikalt, vilket jag ändå tycker att Australien gjorde på vissa sätt.

 

Allt jag vet är att jag skulle vilja göra det här i varje land i hela världen och att inget går upp mot mitt år i Australien, det här var ett underbart år, men Australien var det bästa året någonsin i mitt liv. 


Emma

Emma åkte då igår, om någon har undrat varför jag har varit så absent på internet den senaste tiden och eftersom mitt minne är som det är så tänkte jag berätta vad vi jag gjorde så att jag kommer ihåg det.

 

Hon kom då på onsdagen klockan sju på kvällen och vi gjorde inte så mycket mer än att åka hem till mig, äta mat och se på lite film innan vi tog en liten tur unt byn och sedan gick och la oss. På torsdagen var det dags att åga in till Strasbourg, jag har ingen aning i vilken ordning vi gjorde saker, men vi gick och shoppade lite och kollade in den nördigaste affären i hela Strasbourg där Emma köpte en poster och en nyckelring.  Vi besökte naturligtvis katedralen och spanade in alla vackra fönster och statyer som pryder den ståtliga byggnaden. Emma lekte turist och fick sig avmålad av en gatukonstnär samt köpte ett strasbourgparaply. Det regnade stundom så vi tog en rask promenad till petit france och dess söta små hus samt spenderade en tid på ett närliggande kafé där vi åt gottgott och drack grädde med kaffe och choklad. Emma var mycket imponerad av staden och jag tyckte det var kul att kunna se den ur hennes ögon.

 

Fredagen så jobbade vi hårt för brödfödan och slet i köket fyra timmar på morgonen, det var bara vi och Yolenta så det blev att ligga i, men det gick tillslut. Emma lyckades riktigt bra med att kommunicera på sin dåliga franska och jag var bara nöjd med att alla trivdes. Sedan var det dags för den obligatoriska vinturen runt ett regnigt malenheim. Emma köpte vin för hela slanten och det var med nöd och näppe vi fick med oss alltihop.

 

Sedan lördag då, vi gick över till Szobody’s runt 12 och stannade hela dagen, bokstavlig talat. Det var en jättekul dag med spel, mat och marsvin. Sedan introducerade vi de stackars amerikanerna för Eurovision, de verkade intresserade men lite fundersamma på vad tusan det var för mysko tävling. Sverige var inte med, vilket på ett sätt får mig att tro på Europa igen och varken Danmark eller Turkiet vann, så jag slapp skämmas för min kontinent. Tyskland var väl inte min favorit, men det var en bra låt och Lena var ju urgullig!

 

Sedan var det bara söndagen kvar, vi besökte staden igen, kollade in katedralen en gång till, köpte lite biljetter till mig och åt glass. Rätt soft dag.

 

Igår då så åkte vi klockan åtta och sa sedan ett könslomässigt avsked innan jag skyndade mig till min franskakurs.


Il fait chaud, si chaud

Det är jätte varmt nu och som en uppenbar konsekvens så hr jag bränt mina axlar. Man skulle kunna tänka att en människa med så dålig hy som in skulle ha vett ha på sig solkräm och en riktig tröja när det är varmt, men jag tyckte av nån anledning att det var ett bra ide att åka rullskridskor i två timmar iförd linne. Jag kommer aldrig att lära mig. Någon kylbalsam har jag inte heller har haft på hudkräm vilket hjälper lite, men inte alls tillräkligt, jaja, jag får väl skylla mig själv. Eller så får jag göra som jag brukar göra, skylla på mamma, varför måstade du ha så dåliga hudgener mamma, varför?

 

Sen har jag upptäckt att Strasbourg är stolta ägare till två piccasotavlor vilket var i stort sett en enda anledningen att besöka det moderna museet, jaja, jag gör det ju gratis, så det var väl inget att klaga på egentligen.

 

Idag ha jag försökt baka macarons till emma, som kommer imorgon, de blev rätt misslyckade, men jag hoppas de ska smaka goda.

 

Sa jag föresten att emma kommer imorgon?

 

Wiiie!

 

Detta blogg inlägg skrevs igår men internetet gillade mig inte, så därför kommer det upp idag^^


Mysko saker med frankrike

Jag har märkt lite saker i frankrike som är lite konstiga eller bara annorlunda. Missförstå mig rätt, jag älskar frankrike och det är världens fjärde bästa land enligt mig, men de är så egendomliga ibland att jag inte vet vad jag ska säga om dem. Listan är inte i nån särskild ordning och jag har inga studier at backa upp nånting.

 

Man vet att man varit på internet för länge när man disclaimar sina egna blogginlägg

 

1      Mataffärer

Franska mataffärer är jättedistinkta, eller franska affärer över huvud taget är väldigt specialiserade. Pennor till exempel finns inte att få tag på en stor mataffär, i centrala Strasbourg, inte heller går det att ladda på sin mobil där. Visst är det så att man inte bara säljer en sak överallt, men det är mycket mer så här än i Sverige, ljus finns inte i vanliga mataffärer, inte i dekorationsaffärer utan jag fock gå till den fina inredningsaffären Habitat för att hitta det.

2      Hästskorna

På vägen ut till min by i byn marlenheim finns det ett hus med två hästskor över dörren, inget konstigt med det, hästskor betyder ju tur hör som i Sverige. Men det mysko är att de hänger upp och ned så att lyckan trillar ut! Inte undra på att Alcass har haft så mycket oroligheter…

3      Killar

Som de som har läst min blogg har märkt så flörtar man mycket annorlunda i Frankrike än i Sverige. För det första så kan de flörta utan att ha några som helst baktankar med det, utan bara som ett sätt att vara social. Sedan så är de mycket mer framfusiga här, i Sverige så får man upptäcka de mer eller mindre subtila vinkarna killarna ger, här kan de säga rätt ut att vi kanske kan bli ihop.

4      Franska på svenska.

det är kul att se hur man använder vissa ord i svenskan annorlunda, t.ex. lingeri, används i franskan för alla underkläder och ’le lingerie’ betyder tvättstugan.

5      Tider

I frankrike är det mycket slappare med tider än i Sverige, inte extremt, men det märks ständigt. Jag brukar säga att klockan 12 i Sverige är fem i tolv och 12 i frankrike är fem över tolv. T.o.m. bussen är lite små sen och ingen verkar arg eller irriterad över det och tågen ska vi inte tala om, 10 min försent är i tid, huja!

6      Protestantismen

När jag skriver et här har jag just kommit hem från en fullpackad konfirmation (yay) och en sak som jag slog mig av var att de inte bar några konfirmandkåpor. Protestantismen här är mycket slappar än i Sverige, det finns inte särskilt mycket regler eller bestämmelser och det känns väldigt ovant från svenska kyrkan. Jag känner mig faktiskt mer hemma med katolikerna, även om det också har mysko saker för sig.

7      Franska som väldigt övermäktigt förstaspråk

Sanningen är att utan franska i frankrike så får man det svårt. Förutom att all media (förstås) är på franska, så är allt dubbat, och till och med reklamen som är på engelska har för att se cool ut, har en översättning på franska så att fransmännen inte ska börja lära sig engelska och förråda sitt land, elr nått.

8      Bakelser till frukost

’Croissant som man köper i bakelsebutiken, det är en bra frukost’ den här texten kommer från ett barnuppslagsverk och jag vet inte riktigt vd jag ska säga… hur tusan håller de sig så smal när de äter så mycket socker och fett?????

9      Kaffe och cigarett

Detta är något man får leva med, fransmännen klarar sig inte utan sina droger. Så vitt jag vet så är jag den enda vuxna på freihof som inte röker och till hör nu den stolta skara som dricker kaffe som jag vet inte vad.

10  Artighet

Under kermess-festen började jag prata med en herre som hade varit direktör för freihof förut och Joseane bröt in ’känner ni varandra?’ undrade hon och jag ska att vi just hade träffats ’men du säger ju du till honom!’. Pinsamt. Jag har sent om sider lärt mig att säga ni till folk i affärer, men jag pratar så sällan med chefer att jag glömmer bort att säga ni. I Australien var det enkelt, engelskan är mer automatiskt artig.

11  Alkohol

Fransmän dricker inte mer än svenskar, det tror jag inte, men de dricker oftare och det är en viktigare del av deras vardag och välbefinnande. Och de står inte ut med att andra inte dricker, t.o.m. mamman som inte äter gris och utger sig för att vara muslim dricker, det är i kulturen!

12  Högklackat

Är ingenting man bara har på sig på fest, ung som gammal, fransk eller utländsk, i full slöja eller i kortkort kjol, vanlig måndag eller lördagskväll, alla kan ha på sig ett par högklackade skor.

13  För och efterätter

oavsett om det är bröllopsmiddag eller lunch själv i lägenheten en vanlig sketen tisdag så ska man ha förät, och efterätt, punkt.

 

 

Jag skulle kunna hålla på så här i en hel bok, men jag orkar inte

 

Les francais son fou! 



Wieee...!

Det här är en text som du ska läsa för att jag ska kunna säga att jag har lagt upp ett inlägg varje dag tills emma kommer hit. Bara åtta dagar kvar! Imorgon kommer hoppeligen en lång utredning om varför fransmän är så mysko, eller lite av anledningarna i alla fall. Mest är det väl en utläggning av vad några saker fransmännen gör som jag tycker är lite konstigt. Skamlös reklam för min egen blogg på min egen blogg…

 

That’s how i roll^^

 

Bisous tout le monde!

 

Ok, den här texten borde varit ute i går, men eftersom min dator bestämde sig för att dö så blev den inte det. Axel är mitt vittne. Därför kommer den andra utlovade texten imorgon. 


Analfabetism.

När man säger ordet analfabet så tänker jag direkt på afrikanska fattiga barn, kinesiska landsbygdsbor, folk långt bort, på andra kontinenter som jag egentligen aldrig kommer att få kontakt med. För mig, som har haft en relation till böcker så länge som jag kommer ihåg och som alltid har kunnat vända mig till böcker för att få tröst, information, drömma mig bort och bara slå ihjäl lite tid. Jag använder läsandet varje dag, på internet, när jag läser böcker, med min franskakurs, när jag ska kola upp när bussen går, listan kan göras meterlång. För mig har läsa och skriva alltid varit något naturligt, något jag har tagit för givet. Jag var tidigt väldigt bra på att läsa även om min grammatik alltid har varit lite hackig^.^

 

Här på freihof finns det en kvinna som är analfabet. Bara att skriva det får mig att känna mig olustig. Denna kvinna kan alltså inte ta del av de stora litterära verken, inte läsa uppslagsverk eller skolböcker, hon kan inte ens läsa busstidstabellen! För mig är det värre än att var blind och döv samtidigt. Och hon ärrunt fyrtio år och även om hon försöker lära sig alfabetet så är det jättesvårt för henne och det förstår jag. Det känns helt absurt, och det får mig att inse hur mycket jag räknar med att läsa, bara det som jag och du gör just nu, att jag skriver ner saker och att du läser är helt omöjligt för henne. Kan man inte läsa och skriva är man på ett sätt helt avskärmad från omvärlden, man kan inte studera, har svårt att få jobb och kan inte ens få grundläggande information om saker.

 

En annan kvinna jag känner här som kom till frankrike när hon var 24 år kunde då inte heller läsa eller skriva. Nu har hon lärt sig, men det måste varit ett helvete. Jag hjälper barnen med läxorna och det är jättesvårt med läsningen och skrivningen och det är inte bara för att franska har en jättemysko stavning.

 

Jag har egentligen inte så mycket att samla ihop texten med, jag är bara så himla taksam att jag kan skriva det här och att du kan läsa det. 


Tidigare inlägg
RSS 2.0