En massa kristet dravel
’Jag vill uppmana alla som får denna bok i sin hand att inte bli modfällda av olyckorna utan i stället tänka på att bestraffningen syftar till vårt folks fostran, inte till dess undergång. Det är ju också tecken på en stor nåd att de som syndar inte får hållas en lång tid utan genast möter sitt straff. När det gäller andra folk väntar Härskaren tåligt, för att till sist straffa dem då de rågat sina synders mått. Men med oss har han bestämt sig att vara annorlunda, för att våra synder inte skall nå den yttersta gränsen innan han mäter ut straffet. Därför tar han aldrig ifrån oss barmhärtigheten, och även om han tuktar sitt folk med någon olycka överger han det inte. Detta vill jag ha sagt som en påminnelse; efter denna korta utvikning återvänder jag nu till berättelsen.’
Andra Mackabeerboken Kapitel 6 Verser 12-17
Ja, jag vet, jag lovade att jag skulle sluta med bibelcitaten, men när har jag någonsin hållit mina löften på min blogg? Jag hittade den här texten mitt i texter om blod och våld, tortyr av det judar som inte ville avsäga sig sin tro på det mest hemska vis. Bland annat fick en gammal man bli stympad och piskad för att han spottat ut de griskött som lades i hans mun och en pojke blev bränd levande framför sin kor och bröder.
Mackabeerboken är en bok som är tillkommen under tid av ockupation, runt 100 år före Kristus och här ser man vad man faktiskt kan ha bibeln till. För inte är jag så värst angelägen om några folk i en tvåtusenårig text i ett land långt borta. Ok, det var hemskt, nu läser vi vidare, men den här delen gör det hela så verkligt, så nära.
Texten är ett försök att förklara hur något så hemskt har kunnat hända guds utvalda folk, hur Herren Sebaots skyddslingar som står så nära honom som en son står en far kan befinna sig i den här situationen. För författaren pratar inte bara om de folk han beskriver, han pratar också om de folk han skriver till, de folk i fångenskap som inte har någon förklaring på hur det kan ha gått som de gått, varför Gud har övergivit dem.
Själva förklaringen är ganska långdragen och går emot allt vad jag tycker och tror om gud, men det är inte därför jag tycker den är så bra. Vad författaren vill säga är att vi inte ska tappa hoppet, det är inte över än, vi är inte övergivna. Den visar på en så otrolig mänsklighet och fastän resten av texten känns mest som något jag tar mig igenom för att jag är kristen och läser min bibel duktigt så känns det här relevant och nära. För gör vi inte så här hela tiden, försöker hitta förklaringar, orsaker, anledningar, varför kan livet vara så förjävligt om nu gud är god och allsmäktig?
En annan intressant sak med texten är hur författaren trycker så hårt på att de fortfarande är guds folk, de är ändå bättre än andra folk och kommer att klara sig för att gud älskar just dem. Jag såg Avatar igen här om dagen och den här texten fick mig att tänka på den filmen. Jake ber gudinnan om att hon ska hjälpa dem i den stundande kampen mot de onda girigbukarna och Neytiri (elr hur det nu stavas) säger att det spelar ingen roll, gudomen tar inga sidor. Så ser jag på det, Gud väljer inte ut folk, det finns inget utvalt folk, till och med aliens (vilka jag verkligen hoppas och tror finns där ute nånstans) är omfattade av guds nåd och kärlek, gud tar inga sidor, han väljer inte och han förkastar inte. Men likförbannat så bestämmer sig na’viernas gudinna för att hon gillar Jake och de vilda djuren kommer till deras räddning. Har vi inte kommit längre i våran teologi? Visst, jag kan ställa upp på att de andra människorna kanske inte förtjänade att vinna, men sen när har folk som förtjänat saker med nödvändighet fått dem? Förutom på amerikansk film förstås.
För mig är en gud som gallrar oerhört oanvändbar, en gud som har en mening med alla katastrofer och som väljer att rädda några och fördöma andra kan jag inte leva med. Jag vet inte mycket konkret om gud, men detta vet jag att den gud jag tillber och tror på är en gud som älskar alla, utan undantag och att katastrofer händer, inte för att gud vill det utan för att det råkade bli så, tektonisk aktivitet, dåligt byggda tak, hårda vindar, vad vet jag. Om jag måste välja, för det måste vi alla tillslut om gud är god eller allsmäktig, så väljer jag god. Gud älskar alla, punkt.
